Nyhet 6
När en arkivflytt ibland resulterar i dammiga kartonger och bortglömda pärmar, händer det också att små mirakel inträffar. Under vinterns genomgång av ett privat arkiv från en tidigare medarbetare till Povel Ramel dök ett manus upp som ingen visste fanns kvar. Det rör sig om ett tidigt skissutkast till en tänkt radioserie från slutet av 1950-talet – ett projekt som, så vitt vi vet, aldrig blev färdigställt. Trots det bjuder dokumentet på en unik inblick i Ramels arbetsprocess och den lekfulla metod som låg bakom många av hans mest älskade produktioner.
Manuset består av en samling scener, sångfragment, ordlekar och scenanvisningar, nedklottrade i Ramels karaktäristiska blandning av prydlig handstil och spontana marginalnoteringar. Vissa formuleringar känns nästan färdiga, andra är öppet skissartade. Det som slår en är hur mycket av Ramels särpräglade ton som redan finns där: kombinationen av musikalitet, nyfikenhet, respektlöshet inför språkliga normer och en djup kärlek till publikens fantasi.
Sällskapet arbetar nu med att digitalisera materialet och undersöka möjligheten att presentera det i en kommande utställning. Ett sådant fynd väcker förstås frågor. Fanns fler avsnitt planerade? Varför lades projektet på is? Och går det att se spår av dessa idéer i senare verk? Även om vi sannolikt aldrig får alla svar, visar manuset att Ramels kreativitet inte bara var ett resultat av inspiration utan av ständig lek, omtagningar och experimentlust. Det är också en påminnelse om hur mycket av hans konstnärliga arv som fortfarande kan överraska – och hur roligt det är när historien överrumplar oss med nytt material från en av Sveriges mest sprudlande kulturpersonligheter.