Alla har vi varit små

1954

Info

Text och musik: Povel Ramel, 1954. Ett av de stora numren i andra Knäppuppen, DENNA SIDA UPP, 1954-55. Povel själv, tillsammans med Gunwer Bergkvist, var huvudexekutörer – men fick hjälp av många i ensemblen i avsnitten om barnvisor och gamla skräckminnen.

År

1954

Sammanhang

Knäppupp II Denna sida upp (1954), Ramel i rutan (1965), Povel 70 år(1992)

Sångare

PR, Gunwer Bergkvist m fl (Denna sida upp). PR, Gunwer Bergkvist m fl (Ramel i rutan) Brita Borg, Gunwer Bergkvist (Povel 70 år).

Övrigt

LP och CD (Knäppupplevelser) m fl

En förkortad variant, utan barnvisorna och skräckminnena, spelades in på 78-varvare i slutet av 1954, KP 3.
Nedan redovisas först revytexten (små varianter kunde förekomma) och där nedanför den förkortade skivtexten:

Revytexten:

Minnen! Låt oss ägna oss åt minnen!
Och vända blicken mot vår flydda barndoms dar.
Om vi gemensamt av oss klär
det sociala skal vi bär,
så är vi ändå en produkt av Mor och Far!

Vi har ju en gemensam nämnare, för alla har vi varit små!
Ja, aldrig kan man komma från att alla har vi varit små!
Kanhända har man växt till både visdom och format,
men en gång var man liten;
stal av degen före baket,
skrek och sprätte smör i taket!

Säkert var du söt med blott en tand och babymössan lätt på sne’!
Och tänka sej att du har varit ännu mindre än du e’!
Jag var en bortskämd liten klump som jämt föråt mej på glassen!
Jag var sämst i klassen!
Alla har vi varit små!

Minnen! Alla har vi våra minnen!
Så varför stänga in sej i sitt ödes torn?
Nej, du kan slå dej för ditt bröst,
ty det bör vara dej till tröst
att innerst stammar vi från samma skrot och korn!

Ja, hela galleri’t av konstigt folk som dagligen du stöter på
är kanske stora drumlar nu, men alla har dom varit små.
Din chef som snorkigt nekar dej den lön du vill ha höjd
har också varit liten;
sparkat av sej täcket
åkt kana nerför räcket!

Du kan tänka dej dom vilda duster om sin veckopeng som barn han haft!
Och trots sin röda näsa har han en gång druckit hallonsaft!
Med lite fantasi så kan du se hans väldiga mage
rentav hoppa hage!
Alla har vi varit små!

Minnen! Vilka underbara minnen!
Små karameller som man stundom suger på!
Det var en tid av romantik,
så fylld av solsken och musik.
Vem glömmer väl de visor som vi sjöng som små?

Vart ska du gå min lilla flicka?
Jo, jag ska gå och köpa dricka.
Får jag följa med? Får jag följa med?
Ja, om du betalar!

När Lillan kom till kritan
så var hon ganska svag i sinn.
Hon testades i plugget,
men hon kom aldrig in.

Fordringsägare små uti backarna står,
bugar och säger att ”Stugan är vår”!
Far har fått lämna sitt fina kontor,
snart får vi gå utan strumpor och skor.

En präst som hette Allan, han tänkte sisåhär:
Jag tror jag ska mej lära att skjuta med gevär!
Så han rikta rakt mot en kanin som sprang
och han sikta och så sa det PANG!
Men jag tror att det blev bom, Fader Allan!
Bom Fader Allan!
Bom Fader Allan!
Ja, det blev visst Bom Fader Allan, Bomfaderallan hej!

Och boxarn han går i ringen med röda förband.
Ja, boxarn han går i ringen med röda förband.
Så plötsligt så får han en högersving in,
men träffar av misstag allra kärestan sin.
Sen slåss dom tillsammans!
Sen slåss dom tillsammans!

Pelle har fått en sjusitsig häst!
Sjusitsig häst?
Sjusitsig häst!
Så en dag fick han en spark utav sin häst!
Den sparken ska jag åka på i vinter! Heh!
Sa Pelle!
Sa Pelle!

Kalle har fått en järnspis med sot!
Järnspis med sot?
Järnspis med sot!
Så en dag han tappa den uppå sin fot!
ÅHHHHHHHHHHHHH!
Sa Kalle.
Sa Kalle! Sa Pelle!

Olle har fått en bro av en vän!
Bro av en vän?
Bro av en vän!
Snart en dag ska han gå över uppå den!
Vart då?
Till Nisse.
Sa Pelle! Sa Kalle till Nisse!

Urban har fått en jordglob av tenn!
Jordglob av tenn?
Jordglob av tenn!
Snart fick Urban syn på Durban uppå den!
Där ligger Durban!
Sa Urban.
Sa Pelle! Sa Kalle till Nisse! Sa Urban!

Ville har fått ett tjog som är ägg!
Tjog som är ägg?
Tjog som är ägg!
Ville slängde tjoget rakt emot en vägg!
SPLASSSSSSSCH!
Sa tjoget.
Sa Pelle! Sa Kalle till Nisse! Sa Urban! Sa tjoget!

Hara har rest till främmande land!
Främmande land?
Främmande land!
Så en dag stod hon på Afrikas strand!
Kors i himlen så mycke sand!
Sahara.
Sahara.

Minnen! Vi har också hemska minnen!
Min första skolfröken, hon var en skräck-pedant!
– Räkna upp dom hårda vokalerna!
– Räkna upp dom hårda vokalerna!
Jag minns vår portvakt, rent barock!
– Ni får inte leka på vinden! Ni får inte leka i källar’n!
– Ni får inte leka på vinden! Ni får inte leka i källar’n!
Min första doktor var en chock,
– Gapa och räck ut tungan och säg AAAAH!
– Gapa och räck ut tungan och säg AAAAH!
och gamla moster Hybriette, en hisklig tant!
– Nä men så stor man har blivit! Pussipussipussipuss!
– Nä men så stor man har blivit! Pussipussipussipuss!
– Räkna upp dom hårda vokalerna!
– Ni får inte leka i källaren!
– Räck ut tungan!
– Nä men så stor man har blivit!

Låt vara att vi alla fyra nu är ruskiga att titta på,
men faktum är, vi tillhör själva dom som en gång varit små.
De fröknar som jag haft var faktiskt värre än jag själv,
Och jag har också blivit:
tagen av en portvakt,
det blev nära på en storslakt

Min barndoms gamla doktor plåga mej, så tungan räckte knappast till
och jag har egna mostrar som är värre, tro det den som vill.
Det verkar ofattbart just nu när åren över oss skridit,
vi har också lidit.
Alla har vi varit, alla har vi varit, alla har vi varit små!

Minnen! Vilka sagolika minnen!
Jag minns min första kärlek Rulle Gustavsson.
Jag minns vår allra första dans!
Och jag har kvar dom någonstans,
Min första skiva och min första grammofon.

(Stenkakeimitation + musik och dans till ”Five foot two” – Henderson/Lewis/Young)

Ja, det har vi gemensamt folk och fä, att alla har vi varit små.
Det är just livets ABC att alla har vi varit små.
Det gäller hög som låg, det gäller tiggare och kung.
Och se på dina grannar:
Andersson och Pettersson
och Eriksson och Gustavsson,

nu vandrar dom omkring i maklig takt, men en gång sprang dom fort ikapp,
och den cigarr dom röker på var förr i världen blott en napp.
Om det nu tycks dej högst otroligt när du står vid din spegel
är det dock en regel:
Alla har vi varit, alla har vi varit, alla har vi varit småååååååå!

Texten på 78-varvaren, KP 3

Minnen! Låt oss ägna oss åt minnen!
Och vända blicken mot vår flydda barndoms dar.
Om vi gemensamt av oss klär
det sociala skal vi bär,
så är vi ändå en produkt av Mor och Far!

Vi har ju en gemensam nämnare, för alla har vi varit små!
Ja, aldrig kan man komma från att alla har vi varit små!
Kanhända har man växt till både visdom och format,
men en gång var man liten;
stal av degen före baket,
skrek och sprätte smör i taket!

Säkert var du söt med blott en tand och babymössan lätt på sne’!
Och tänka sej att du har varit ännu mindre än du e’!
Jag var en bortskämd liten klump som jämt föråt mej på glassen!
Jag var sämst i klassen!
Alla har vi varit små!

Minnen! Alla har vi våra minnen!
Så varför stänga in sej i sitt ödes torn?
Nej, du kan slå dej för ditt bröst,
ty det bör vara dej till tröst
att innerst stammar vi från samma skrot och korn!

Ja, hela galleri’t av konstigt folk som dagligen du stöter på
är kanske stora drumlar nu, men alla har dom varit små.
Din chef som snorkigt nekar dej den lön du vill ha höjd
har också varit liten;
sparkat av sej täcket
åkt kana nerför räcket!

Du kan tänka dej dom vilda duster om sin veckopeng som barn han haft!
Och trots sin röda näsa har han en gång druckit hallonsaft!
Med lite fantasi så kan du se hans väldiga mage
rentav hoppa hage!
Alla har vi varit små!

Ja, det har vi gemensamt folk och fä, att alla har vi varit små.
Det är just livets ABC att alla har vi varit mindre.
Om det nu tycks dej högst otroligt när du står vid din spegel
är det dock en regel:
Alla har vi varit, alla har vi varit, alla har vi varit småååååååå!