Är det nån som har en våning åt mej

Info

Text och musik: Povel Ramel, 1950. Visan var med i radion i Föreningen För Flugighetens Främjande, 29/3 1950, innan den sjöngs in på skiva.

År

1950

Sammanhang

FFFF (1950), Ramelodia Lusticana (2001)

Sångare

PR (FFFF). Amandakören (Ramelodia Lusticana).

Övrigt

LP och CD (Återbesök i holken), CD (Nostalgiska rariteter), CD (Ramels klassiker), CD (Som om inget hade hänt), CD (Povels mångsidor), CD (Karameller), CD (Povel Ramel debut).

Är det nå’n som har en våning åt mej

Är det nå’n som har en våning åt mig?
Är det nå’n som har en våning åt mig?

Jag bor uti en kuslig enrumshytt,
i ett hus som är fasansfullt lytt.
Det finns en gammal dam strax ovanpå
med en tunga som flyter för två.
Hur hon pratar med sin papegoj’ och sin hund
hör jag vareviga stund:

Imitation av gammal dam med papegoja och hund!

Jag blir så galen!
Jag blir så galen!
Jag blir så galen i mitt rum, det ger mig huvudvärk!
Jag känner att det måste få ett slut!
Står inte ut!

Är det nå’n som har en våning åt mig?
Är det nå’n som har en våning åt mig?

I våningen inunder mig jag har
såsom grannar ett nyäkta par.
I deras tontall spårar jag med ens
en slags ömhet som saknar sin gräns.
Fast jag tack vare golvet som mellan oss är
får det filtrerat så här:

Imitation av älskande par!

Tänk er detta plus den gamla damen (imitation) och hennes goja (imitation) och hennes hund (imitation).
Jag blir så galen!
Jag blir så galen!
Jag blir så galen i mitt rum, det ger mig huvudvärk!
Jag känner att det måste få ett slut!
Står inte ut!

Är det nå’n som har en våning åt mig?
Är det nå’n som har en våning åt mig?

I rummet på min vänstra sida bor
det en ilsk, pensionerad major,
som nu förtiden ägnar all sin makt
åt att lära sin fru gå i takt.
Han är närmaste orsaken till min migrän
med sina ständiga skrän:

Imitation av ilsk, pensionerad major!

Tänk er detta plus det unga paret (imitation), den gamla damen (imitation) och hennes goja (imitation) och hennes hund (imitation).
Jag blir så galen!
Jag blir så galen!
Jag blir så galen i mitt rum, det ger mig huvudvärk!
Jag känner att det måste få ett slut!
Står inte ut!

Är det nå’n som har en våning åt mig?
Är det nå’n som har en våning åt mig?

I rummet på min högra sida bor
det en skåning så bördig och stor.
Han tillbringar sitt liv i telefon,
och det enda jag hör därifrån
är ett samtal som fortlöper da’ efter da’;
katten vad han låter gla’.

Imitation av pratglad skåning!

Tänk er detta plus den där majoren (imitation), det unga paret (imitation), den gamla damen (imitation) och hennes goja (imitation) och hennes hund (imitation).
Jag blir så galen!
Jag blir så galen!
Jag blir så galen i mitt rum, det ger mig huvudvärk!
Jag känner att det måste få ett slut!
Står inte ut!

Är det nå’n som har en våning åt mig?
Är det nå’n som har en våning åt mig?

För att försöka dölja detta dån
spelar jag natt och dag grammofon.
Det har ej lett till någon fördel alls,
ty en vräkning jag fått på min hals;
plus ett intyg från dessa som runt om mig bo,
om att jag stört deras ro

undertecknat av den skånske mannen (imitation), den där majoren (imitation), det unga paret (imitation), den gamla damen (imitation) och hennes goja (imitation) och hennes hund (imitation).
Jag blir så galen!
Jag blir så galen!
Jag blir så galen i mitt rum, det ger mig huvudvärk!
På måndag kommer värden och gör slut!
Jag åker ut!

Är det nå’n som har en våning åt mig?
Är det nå’n som har en våning åt mig?
Är det nå’n som har en våning åt mig?
Är det nå’n som har en våning åt mig?
Är det nå’n som har en våning åt mig?
Är det nå’n som har en våning åt mig?
Nej!

 Copyright: Povel Ramel-sällskapet