Då hade jag håret så här

1954

Info

År

1954

Sammanhang

Denna sida upp Knäppupp II

Sångare

Gunwer Bergkvist

Övrigt

Musik: Trad och arr PR. LP och CD (Knäppupplevelser).

Då hade jag håret så här

Detta nummer skrev Povel Ramel till Gunwer Bergkvist. Det fanns med i folkparksturnén, sommaren 1954, och därefter i Knäppupp II, ”Denna sida upp”, 1954-55. Povel anger i häftet KNÄPPUPPLEVELSER, 1976: ”Melodin är en gammal music hall-låt som jag nödtorftigt rekonstruerat”. Och melodin heter i original ”I belong to Glasgow”, skriven och lanserad av Will Fyffe, 1920. (Texten har transkriberats av Magnus Andersson, Uppsala)

Jag minns min första julklapp, då mamma gav mig en kam,
och jag glömde allt och kammade mig både bak och fram.
Fifi, min trasdocka utan hår, satt ensam och led av skam,
för jag kamma’ och kamma’, till slut så sa’ mamma
hon tröttnat att se hur jag streta’,
jag glömde att sova och äta,
från den da’n så fick jag ha fläta,
och den hängde med fem, sex år ungefär,
se’n hade jag håret så här,
nå’nting.

I Krynkeldorffska skolan begrep jag inte ett dugg.
Det enda som jag riktigt minns var att jag hade lugg.
Och den da’n jag kunde frågan rätt, då bar jag en röd rosett.
Magistern fick slag, vi fick ledigt en dag.
Det var tur, för att skolan var dyster,
men själv var jag glättig och yster,
precis likadan som min syster.
De tyckte att vi var så lika som bär,
fast hon hade håret så här,
nå’nting.

Med vind i mina lockar jag nådde livets portal,
och snart så var jag bjuden på min allra första bal.
Jag minns det som om det var igår, jag hade just lagt mitt hår.
Min vän hette Sven, jag kan se honom än,
när han stod där och vänta’ bland träna,
jag minns vi blev fruktansvärt sena,
för jag hitta’ aldrig nå’n bena.
När vi kom fanns ingen av gästerna där,
då hade jag håret så här,
nånting.

Som hårnål ur en höstack den rätte fann jag till slut,
och jag älska’ honom innerligt i rufs och tofs och knut.
Men höjdpunkten, det var nog ändå när bröllopet skulle stå.
När jag kom till kyrkan var män’skorna borta,
och då hade följande hänt, att
när brudgummen tre timmar väntat,
och tittat och gluttat och gläntat,
ett avskedskort hade han präntat.
Och mitt hår det var nypermanentat!
Du milde, så’nt onödigt extrabesvär!
Jag kunde ha haft det så här,
nånting.