Den franska biljetten

1951

Info

År

1951

Sammanhang

FFFF

Sångare

Övrigt

Original: ”The thing” (Grean). Svensk text: Eric Sandström/Povel Ramel. CD (Svenska såsngfavoriter), CD (Karameller), CD (Povel Ramel Debut).

Text: Eric Sandström och Povel Ramel, 1951. Musik: Charles Randolph Grean (”The Thing”) – den blev en hit med Phil Harris. Eric Sandström skrev den svenska ursprungstexten där slutversen mynnade ut i att biljetten tappades bort och därför inte kunde läsas. Den versionen sjöngs in på 78-varvare av både Lisbeth Bodin, Gösta Jonsson, Calle Reinholdz och Kvartetten Synkopen. Povel Ramel tog dock snabbt hand om visan, ändrade Sandströms slutvers och lät allt utmynna i lexikonet och skrattorgien; i den version Povel sjöng in på 78-varvare, 29/1 1951, står han därför som medförfattare till visan. Det är också Povels version som fått spridning och gjort visan till ”hans”. Ja, innan han sjöng in den lät han den också vara med i flugighetsprogrammet ”Ragabangzingbom” i radio, 24/1 1951.

Hon var så skön, så underbar, att blodet frös till is,
men brände mig som eld ändå, det hände i Paris.
Och när hon fick en liten biljett, hon släppte på mitt bord,
och där så läste jag xzcxzzvvvzzxxcc på franska ord för ord.

Nå, jag kunde ju inte franska alls och ropade ”Garçon,
please tell me va’ på lappens står, de’ måste va’ nå’t bong!”.
Han läste den, men det var precis som att tända eld på krut.
Han ropade blott xzcxzzvvvzzxxcc, se’n så åkte jag ut!

På mitt hotell jag frågade portieren vad det stod.
Han kastade en blick på den och sa’ se’n: ”Hör’ni varsegod,
betala nu och ger er iväg och stanna inte här!”.
Se’n sa’ han nå’t om att xzcxzzvvvzzxxcc, att hämta sitt gevär.

Jag flydde ut och lämnade i sticket mitt gepäck.
Till en polis jag sprang och sa’, med hjärtat fyllt av skräck:
”Va’ står de’ här? Va’ e’ de’ för nå’t? E’ de’ nå’t farligt säg?”.
Han stava’ sig fram till xzcxzzvvvzzxxcc, se’n häktade han mig.

Jag visades ur landet kvickt, men inget skäl jag fick.
Och när jag hem till Sverige kom, upp till en vän jag gick.
”Hör nu, e’ du min vän så visa de’ nu och uttyd min biljett!”.
Han tog den och läste xzcxzzvvvzzxxcc. Jag kom på lasarett!

Jag grubblade så att min chef mig fråga vad det var.
Att tyda den han lovade som gammal vän till far.
Jag ville ju inte med tanke på allt, men chefen bara fnös.
Så läste han genast xzcxzzvvvzzxxcc, och jag blev arbetslös.

Men så idag jag plötsligt fick en riktigt ljus idé.
Jag lånade ett lexikon, och här så har jag de’.
Om en minut behöver jag inte längre vara brydd,
Ty lappen där det står xzcxzzvvvzzxxcc ska strax ha blivit tydd.

Skrattorgie!