Den gamla restaurangtrion

1952

Info

År

1952

Sammanhang

Knäppupp I Akta Huvet

Sångare

PR, Brita Borg, Oscar Rundqvist

Övrigt

Innehåller teman ur Tango Jalousie, Neapolitansk serenad, Svanen, Humoresque, Lysmaskidyll, Auf wiederseh?n, Persisk marknad, Ungersk dans g-moll, Czardasfurstinnan, An der schönen blauen Donau. LP och CD (Knäppupplevelser).

Text: Povel Ramel, 1952 och 1962. Musiken är hämtad från nedanstående verk:

”Den gamla restaurangtrion” framfördes av Povel Ramel, Brita Borg och Oscar Rundqvist i första Knäppuppen, AKTA HUVET, 1952-53. I jubileumsknäppuppen DAX IGEN, 1962-63, kunde den återigen höras.
(Magnus Andersson står för transkriberingen)

Jalousie, Tango Tsigane – Jacob Gade:

Nu är det så dags igen,
nu börjar vårt krax igen.
Vill ni ej höra’t,
så stoppa sandwichen i örat!

Runt i lokalen över bordens rad (1962-63, annan text i denna sekvens, se längst ner)
det väller en tonkaskad
från högre sfärer,
ta emot och var glad!
Var riktigt glad!
Och jubla!

Lyssna och stormtrivs!
Tonerna skallra kring maten.
Sopporna dallra i faten.

Hör stråken gno!
Som galen!
Fortissimo!
Högra pedalen!
Lägg kniven,
förbliven
tysta!
Håll käft och lyssna!

Vi spelar ett tråkdrag från Wien
minst fjorton gånger var kväll.
Det dammar om den melodin.
Snart möglar vårt kapell!

Ibland går jag uppåt en hel oktav.
– Det låter för djävligt!
Vi borde, men kan inte lägga av
– det blev vår grav!

Neapolitansk serenad (Neapolitanisches Ständchen) – Gerhard Winkler:

Nej, nu kom jag på’t:
Ingen mera gråt,
låt oss ta en livligare låt,
så vi inte somnar in på vår musikestrad!

Det är uppenbart,
så vi sätter fart
med de sista krafterna vi spart:
Om vi håller ångan uppe blir publiken glad.

Det är principen vi har hyllat uti femtio år,
och fast vi utslitit vår repertoar
står vi tappert kvar
alla veckans dar
och filar.

Svanen (Le Cygne) ur Djurens karnival (Le Carnaval des animaux) – Camille Saint-Saëns:

Troget jag spelar min svanesång,
nästan det enda stycke som jag kan.
Rocken är sliten och kragen trång.
Vad gör det, musiken adlar ju sin man!

Humoresk (Humoreska) i gess-dur (op. 101 (B. 187), nr 7) – Antonín Dvoøák:

Hit och dit jag har fått fara,
landet runt jag styrt min kosa,
var och när, det minns jag knappast själv.
– Fantastiskt!

Tio år på Grand i Skara,
fem på Stadt i Flen och Trosa
elva till på Standard i Kungälv.

Visst har vi lidit
för varje ton vi gnidit,
så har det var’t och ska förbli!

Den är mager, vår näring,
alls icke den förtäring
som vi sett på kyparbrickor dra förbi.

Lysmaskidyll (Glühwürmchen-Idyll) ur Lysistrata – Paul Lincke:

Ljuvliga dofter passera (sniff, sniff!),
morkulla, rostbiff med mera (sniff, sniff!).
Dessa finesser som kocken lagar,
de hamnar aldrig i våra magar!

Sådant är endast för gäster (sniff, sniff!):
Vi tre får knapra på rester (sniff, sniff!).
Ohörd den klingar, vår hungers röst.
Vad finns det då för tröst
– frågetecken?

Jo, det väntar ett par groggar bort i dunklet.
De smakar unket,
men de går nog ned.

Auf Wiedersehen – Eberhard Storch:

Auf Wiederseh’n,
vi ses igen
en liten paus vi tar
ganska med detsamma.

Ack nej, min vän!
– Varför då?
Alls icke än.
– Hurså?
Det är sex minuter kvar.
– Jädrans anamma!

Persisk marknad (In a Persian Market) – Albert W. Ketèlbey:

Nej, nej, nej, gubbar,
grymta ej, gubbar,
visa nu litet flit!
– Bjäbb, bjäbb, bjäbb, bjäbb, bjäbb, bjäbb, bjäbb!

Pax, pax, pax, gubbar,
hålls i schack, gubbar,
tids nog får ni er sprit!
– Bjäbb, bjäbb, bjäbb, bjäbb, bjäbb, käring!

Nej, min själ, nu är tiden mogen!
Tutta på hela sabla krogen!
Oj, oj, dra ända in i skogen!
Se, där kommer vår chef!

Nej, god afton, direktörn!
Så trevligt!
Se på oss uti vårt hörn!
Här är vi!
Hur vi strålar utav lycka
mot vår chef och bäste vän.

Nu försvann han långt ut på gatan,
nu kan vi hata’n igen!
Skurk!
Våp!
Lurk!
Snåljåp!

Nej, god afton, direktörn!
Så trevligt!
Vi får hoppas Ni mår bra!
Här är vi!
Det har var’t sånt tråkigt väder,
men ganska mycket folk i dag.

Ungersk dans (Ungarischer Tanz) nr 5 i fiss-moll (g-moll) – Johannes Brahms:

Nu gick gubbfan åter ut
i köket, och vi kan spela upp vårt slut.
Med ett svisch, ett usch och ett asch.
Ja, det kan hända många gånger
att man tycker såna sånger
liknar mest gulasch.

Så spela ut din lusta!
– Ja, jag jobbar ju för två!
Elda på, Augusta!
– Ja, jag gnor så jag blir blå!
Vi vill stanna och pusta,
men så tänker vi som så:
Bäst att rycka upp sig,
om minuterna ska gå!

ur Csárdásfurstinnan (Die Csárdásfürstin) – Emmerich Kálmán:

Nnjää! Nnjää! Nnjää! Nnjää! (kursiverat: en sekvens som sedan ströks)
Klockan felar fyra i!
Nnjää! Nnjää! Nnjää! Nnjää!
Snart så är man fri!

Det är estradmusikens lott.
Hela livet!
Vi får ej ha brått.
Det är givet!
När vi väntar på nåt gott,
står tiden stilla
– ack, så illa!

Slå, klocka!
Gå, klocka!
Ila mot tolv,
så vi får komma ut i

kallskänkans riken,
bort från publiken,
ut ur musiken,
bara för en liten, liten stund!

Ivrigt vi vakta
urtavlans rund,
nu nalkas visarn sakta.
Se, där gick det en sekund!

Heja, heja, heja, heja, heja, heja, heja, heja!
Nu är det nog så gott som dags,
se, timmen H är inne strax!
Långsamt nalkas visarn nu.
Nu! Nu! Nu!
Nu! Nu! Nu!
Nu!

An der schönen blauen Donau – Johann Strauss d. y.:

Nu är den där,
hurra, hurra,
och pausen är här,
hurra, hurra!
Nu står glädjen i blom,
hurra, hurra,
och estraden blir tom,
hurra, hurra!
Vi är så glada för det,
hurra, hurra,
och alla gästerna med,
hurra, hurra,
ja, det är inte ett tack,
men en nåd
att vi faktiskt får applåd.

Nu ska vi sluta,
tiden är inne och då har vi rätt att gå ut!
Slut! Slut! Slut!
Slut, slut, slut, slut, slut, slut, slut, slut, slut, slut, slut, slut, slut!
Slut! Slut! Slut! Slut! Slut! Slut!
Gomidda!

Sen sist vi sågs ha det gått tio år. (Denna sekvens sjöngs i DAX IGEN, 1962-63)
Fast tiden ifrån oss går
med skval och TV,
våra toner består
med hull och hår”
Så hör oss …