Den lille tecknaren
1965
Info
Visan sjöngs av Stig Grybe i revyn "Ta av dej skorna", 1965-66. Därefter har den spelats in på skiva av Povel själv, tillsammans med sånggruppen "Gals and Pals". Även Povels Naturbarn (Mikal och Lotta Ramel, Backa Hans Eriksson) har framfört den i shower och på CD.
År
1965
Sammanhang
Ta av dej skorna (1965), Povel a la carte (2006)
Sångare
Stig Grybe (Revyn. PR (Skivan). PR m fl (Povel a la carte).
Övrigt
LP och CD (Ta av dej skorna), LP och CD (Knäppupplevelser), CD (Povels mångsidor), DVD (Povel a la carte).
Den lille tecknaren
När jag var liten fick jag papper utav mamma,
av min pappa fick jag pennor, svarta, gula, blå.
Och jag satte mig att rita med detsamma,
krumelurer, streck och ringar, runda, stora små.
Jag rita vovvar,
jag rita kottar,
jag rita blommor, älvor och prinsessan Gull.
Men när jag hann till tummeliten,
blev jag less på hela skiten,
och så rita jag en gubbe som var full.
I skolan fick jag tidigt lilla a i teckning,
fröken sa till mamma att jag hade sån talang.
Medan andra levde bus och fick uppsträckning
blev jag ensam föremål för hennes komplimang.
Jag rita vaser,
jag rita äpplen,
och fröken skrockade och log bak sin pincené.
Men det blev annat ljud i draken:
När jag rita henne naken
och gav rättvisa åt baken, fick jag C.
Sen i en tecknarskola gick jag tre säsonger,
lärde alla slags finesser morgon, middag, kväll.
Det var glansdagrar i fyllda vin-flaconger,
det var studier i croquis med levande modell.
Jag rita armar,
jag rita knäveck,
varenda kroppsdel ifrån topp till suterräng.
Och när jag skuggat alla ställen,
drog jag korken ur putällen,
och sen vaknade jag i modellens säng.
Numer som färdigmognad konstnär gör jag susen,
häromdagen hade jag min första vernissage.
Pressen rosar, och jag tjänar många tusen
på morbida abstraktioner, toner och collage.
Jag målar öden,
jag målar döden,
jag fångar stämningar i ångest, synd och skam.
Men när jag spyr på symboliken
ger jag fasen i publiken,
och så målar jag prinsessor och små lamm.
Copyright: Povel Ramel-sällskapet