Din njugge far och din snörpiga mamma

1953


Info

Text och musik: Povel Ramel, 1953. Visan sjöngs av Povel i filmen "I dur och skur", 1953. Den gavs samma år ut på 78-varvare.

År

1953

Sammanhang

I dur och skur

Sångare

PR

Övrigt

CD (Povels mångsidor), CD (Karameller), DVD (I dur och skur), DVD (Den stora Povel Ramel-boxen).

Jag satt där tyst vid dina fötter
med mitt huvud i ditt knä
och hörde när du viska ömt ditt: Nä!
Och fast det slet i hjärtats rötter
när din diskreta korg jag fick,
så tänkte jag ändå i nästa ögonblick:
 
Jag slipper se din njugge far och din snörpiga mamma.
Tack och lov att jag är fri, fri, fri!
Gå ut och sök en annan Daniel, och må ni trivas bra ihop,
så han får kraft att rida ut sin nya lejongrop.
Han lever lyckligt oviss om dina mostrar och fastrar.
Arme man, han har min sympati!
Jag sticker bort från hela rasket med detsamma:
Din blivande karl, din grinige far och din snörpiga mamma.
 
Jag blir ej bunden mer med snören
av din systers gangsterglin.
Jag slipper spela schack med din kusin.
Jag slipper farbrorn, fabrikören,
som ville pracka på mej skor,
din tant som doftar vitlök och din panke bror.
 
Och ingen stel familjemiddag var eviga söndag,
lika seg såväl till stek som tal.
Jag slipper från din fars historier som alltid dämpa’ min aptit,
och rasslet från hans nycklar när han låser in sin sprit.
Du satt och såg familjenäten som slät sina cirklar,
men din guldfisk var ett uns för hal.
Dom skulle veta vilken nolla dom fått kamma,
det giriga par: din gnidige far och din snörpiga mamma.
 
Kanhända i min dröm jag ser dej
och på nytt i dej blir kär,
men det ska inte vålla mej besvär,
om jag besinnar hur du ter dej
när du precis har stigit upp:
I frukostpapiljotter och med tji make-up.
 
Och jag ska minnas dina halvrökta, turkiska fimpar
och dom böcker som du aldrig läst.
I mina tankar ska jag sparka din lilla arga, fula hund
som bet mej hårt varenda gång jag kysste dig på mund.
I garderoben vittnar åtta par fransiga byxor,
men mitt hjärta slet du sönder själv.
Jag kommer aldrig nånsin mer att bli densamma.
Dom vet vad dom har, din gnidige far och din snörpiga mamma.

Copyright: Povel Ramel-sällskapet