Dom små, små detaljerna

Info

Text och musik: Povel Ramel, 1947. Denna blandning av visa och sketch framfördes första gången i F.F.F.F., Sol- och vårflugor, 470502. Då var det operettsångerskan Irma Burgman som var Povels partner. Därefter kom den med i folkparkerna, sommaren 1947, då Povel och Brita Borg framförde den. Samma duo, Povel och Brita, gjorde den också i F.F.F.F., Bland flugor och zebror, 480420. I parkerna, sommaren 1948, var det i stället blivande hustrun Susanna Gillgren som fick den på sin lott ihop med Povel. Samma duo, Povel och Susanna, gjorde så en skivinspelning i september 1948 och vissketchen kom ut på 78-varvare. Den förekom senare, 1950, även i radions "Fyra kring en flygel", med Povel och Brita. Den har också sjungits in på 78-varvare av dels Brita Borg och Walter Larsson och dels Hans Bjerkeling och Gunvor Norlin, båda 1948; den senare inspelningen, med Bjerkeling/Norlin innehöll en specialskriven text av Povel.

År

1947

Sammanhang

FFFF (1947), Folkparker (1947 o 1948), Fyra kring en flygel (1950), Hylands hörna TV (1972)

Sångare

PR och Irma Burgman (FFFF). PR och Brita Borg (Folkparker 1947) PR och Susanna Gillgren (Folkparker 1948 + skiva) PR och Brita Borg (Fyra kring en flygel) PR och Wenche Myhre (Hylands hörna)

Övrigt

Covers av Hans Bjerkeling och Gunvor Norlin samt av Walter Larsson och Brita Borg. CD (Ramels klassiker), CD (Svenska sångfavoriter), CD (Karameller), CD (Povel Ramel Debut). DVD (Povels pärlor – PR och Wenche)

Långt senare, 16/12 1972, togs vissketchen upp i Hylands svensk-norska hörna. Povel och Wenche Myhre gjorde ett besök där och framförde bl.a. ”Dom små små detaljerna”. Detta framförande spelades senare upp i del 1 av TV-serien ”Affären Ramel”, 31/10 1986.
Nedan redovisas den textmall som finns medtagen i visboken ”Tänk dej en strut karameller”. Den stämmer kanske mera med den inspelning som Brita Borg och Walter Larsson gjorde. Inspelningen med Povel och Susanna Ramel har ett litet annorlunda slut. Just slutet kunde förresten variera något vid de olika framförandena. Tilläggas kan att den inledande strofen, ”Scenen den var en gammal uraffär”, enbart fanns med i skivinspelningarna.

Scenen den var en gammal uraffär,
en liten flicka stod bak disken där,
in i butiken kom en manlig kund
som i flickan blev så kär.
Ja, det hela lät så här:

(DIALOG 1)

Han:
God dag, god dag.

Hon:
God dag, vad får det lov att vara?

Han:
Ja, eftersom det är en uraffär skulle jag vilja se på en klocka, och jag har närmast tänkt mig en väggklocka.

Hon:
Jaha, då kanske jag kan få rekommendera den här förgyllda klockan.

Han:
Jaså, vad är det för fel med den då?

Hon:
Fel? Det är inte alls något fel med den. Det är nämligen ett oerhört gediget arbete.

Han:
Säg om det där igen, va?

Hon:
Varför ska jag säga om det?

Han:
Jo, ni var så söt när ni sa’ gediget arbete. Ni är förresten ett litet gediget arbete själv, när allt kommer omkring.

Hon:
För att återgå till klockan. Ni förstår, ett fint urverk kräver ytterst noggrann behandling, man måste faktiskt dagligen se till det uti minsta detalj.

(REFRÄNG 1)

Hon:
Det är dom små, små detaljerna som gör’et,
var litet kugghjul är viktigt för maskineri’t.
Det är ens eget fel ifall man själv förstör’et,
så var aktsam om varenda liten bit.

Båda:
Och tiden gick på,
och klockan den slog.
Ding Dong Ding Dong,
Dingdingding Dingelidong.
När äntligen så
sin klocka han tog
kom hon med på köpet
och bekantskapen blev lång.
Tiden gick, klockan slog,
tiden gick, klockan slog.
Tick Tack Tick Tack
Tick Tack Tick Tack.

(DIALOG 2)

Han:
Hej! Tjänare!

Hon:
Du kommer för sent som vanligt.

Han:
För sent? Jag kommer precis som vanligt.

Hon:
Precis?

Han:
Jaa, precis som vanligt, det vill säga för sent som vanligt. Förresten så är det din gamla klocka som går för sakta där hemma.

Hon:
Det är omöjligt! Inte ett sådant gediget arbete.

Han:
Älskling, måste vi tala om tiden hela tiden?

Hon:
Kalla mig inte älskling! Du älskar mig ju ändå inte.

Han:
Det vet du väl att jag gör.

Hon:
Nej! Jag är inte söt och inte vacker!

Han:
Nej, det är du inte, men du har en kul näsa.

Hon:
Vad menar du med det?

Han:
Jo, när jag säger att du har en kul näsa så menar jag att det är sådana små saker som ger en flicka personlighet.

(REFRÄNG 2)

Han:
Det är dom små, små detaljerna som gör’et,
det är fantastiskt så lätt en gosse trillar dit,
och är man kär i nå’n fast inte man rår för’et,
ja, då älskar man varenda liten bit.

Båda:
Och tiden gick på,
och klockan den slog.
Ding Dong Ding Dong,
Dingdingding Dingelidong.
Och pojken han så
till brud henne tog.
Se’n i hemmets lugna vrå
ljöd deras kärlekssång.
Tiden gick, klockan slog,
tiden gick, klockan slog.
Tick Tack Tick Tack
Tick Tack Tick Tack.

(DIALOG 3)
 
Han:
Tänk du, nu har vi varit gifta nästan ett helt år, du!

Hon:
Ja, det har vi och klockan går fortfarande lika felfritt.

Han:
Jaha, det är så typiskt för dig; du tänker bara på den där gamla otäcka klockan.

Hon:
Gamla otäcka! Ett så’nt gediget arbete!

Han:
Jag vill inte höra något mer om det där gedigna arbetet. Du är som en gammal klocka själv. Vet du det? Du tjatar om samma sak timme efter timme.

Hon:
Jag tjatar visst inte, och förresten är det din tur att skruva upp klockan i dag.

Han:
Jaja, det var klart, det är min tur att skruva upp klockan. En gång i tiden var det min tur att betala den också.

Hon:
Javisst!

Han:
Det är förresten min tur att betala allting här i huset.

Hon:
Javisst, skruva upp klockan nu bara!

Han:
Nej, inte så länge du använder den där tonen.

Hon:
Jag använder vilken ton jag vill i mitt eget hus.

Han:
Ditt eget hus?

Hon:
Ja, just mitt eget hus, åtminstone så länge du inte orkar skriva upp klockan i det.

Han:
Åja, klockan är i så fall min. Du kanske kommer ihåg en vacker majdag då jag för egna pengar inköpte det här urverket av dig.

Hon:
Ja, det kommer jag nog ihåg, och jag ångrar att jag nå’nsin sålde den.

Han:
Jamen, gråt inte lilla vän.

Hon:
Jag ångrar förresten att jag över huvud taget träffade dig.

Han:
Men lilla vän, ta inte i så förfärligt. Förstår du inte att det är sådana här eviga vardagstjat som fördärvar allt nöje?

(REFRÄNG 3)

Han:
Det är dom små, små detaljerna som gör’et,
ett litet tjat kan fördärva varje huslig frid,
och om du gnölar en gång till så att jag hör’et,
garanterar jag dig snar och öppen strid.

Båda:
Och tiden gick på,
och klockan den slog.
Ding Dong Ding Dong,
Dingdingding Dingelidong.
Fast båda blev grå
och skrynkliga nog,
klarare än någonsin
ljöd deras kärlekssång.
Åren gick, klockan slog,
åren gick, klockan slog.
Tick Tack Tick Tack
Tick Tack Tick Tack.

(DIALOG 4)

Han (som gubbe):
Säger du gediget arbete en gång till, kärring, så skjuter jag mig på fläcken!

Hon (som gumma):
Va’ sa’ du?

Han:
Säger du gediget arbete en gång till så skjuter jag mig!

Hon:
Hä, hä, det törs du inte!

Han:
Försök får du se!

Hon:
Gediget arbete!

Han:
Va’ sa’ du?

Hon:
Gediget arbete, gediget arbete, gediget arbete!

Han:
Näej! Nu tar jag fram min revolver och skjuter mig på fläcken! (Kort paus)
 
Hon:
Jag tror du har glömt en liten detalj.

Han:
Vad då för detalj?

Hon:
Revolvern är inte laddad. Hä, hä, hä!

(REFRÄNG 4)

Båda:
Det är dom små, små detaljerna som gör’et,
var litet kugghjul är viktigt för maskineri’t.
Det är ens eget fel ifall man själv förstör’et,
så var aktsam,
ja, vars aktsam
om varenda liten bit.

Copyright: Povel Ramel-sällskapet