Dom stackars cirkusdjuren

1953

Info

Text och musik: Povel Ramel, 1953. Visan skrevs till tältupplagan av första Knäppuppen, "Akta huvet", 1953. Den sjöngs där av Povel tillsammans med Gunwer Bergkvist och Hasses Pettersson. Senare samma år spelades den in på 78-varvare på märket Metronome.

År

1953

Sammanhang

Knäppupp I Akta huvet

Sångare

PR, Gunwer Bergkvist, Hasse Pettersson

Övrigt

LP och CD (Knäppupplevelser),

Detta ska ju va ett cirkustält,
men med atmosfärn är klent beställt.
Jag kan se habituéerna bekläms,
det är nästan så sågspånen skäms!

Med en cirkusryttarinna som är söt som få
och en clown som kan dom flesta kullerbyttor slå,
har vi ändå blivit Världens Sämsta Show,
ty vårt fyrfota gäng har fått gå!

Vi gav dom alla fritt, vi tyckte synd om dom,
dom stackars stackars stackars cirkusdjuren!
Vi vill ej bli beskyllda för att kämpa mot kulturen,
en månads gage i förskott och så ut med dom ur buren!

Hals över huvet försvann han, vår giraff,
om än en smula paff.

Lejonhannen gav domptörn ett sista avskedsbett,
flodhästen var sömnig och fick baxas ut med spett,
elefanten tyckte att det var ett snabla sätt
och leoparden vägrade att röra sig ur fläcken.

Sjölejonen fällde tårar: Oh oh oh oh oh!
Hästen hade gärna hört ett ptroo ptroo ptroo ptroo ptroo!
Och ingen ponny störta opp ur halmen uti glad galopp,
nej, vi fick hjälpa dom på traven här och var.

Jag tror dom hade gärna velat stanna kvar,
dom stackars stackars stackars cirkusdjuren.
Häpp häpp!

Ack, hur dyster känns min ystra tå,
ingen hästrygg finns att dansa på.
Kassan tryter och min plånbok känns så lätt,
jag får byta till Havanna Ett.

Ingen pajasstämning mer i cirkuslägerna,
när jag spelar apa saknar jag kollegerna.
Om vi inte skaffar hjälp från annat håll
får jag byta till Havanna Noll!

Ja, jäklar i kupolen vad vi saknar dom,
dom stackars stackars stackars cirkusdjuren.
Vår trollkonstnär får sammanbrott, han övar hela natten,
men hur han fixar, kommer ingen harpalt upp ur hatten.

Nog har vi prövat att stå på egna ben,
men borta är succén!

Luftkonstnärerna må hoppa längre än dom kan,
åtti små kineser stå på huvet på varann,
öde är parketten sen schimpanserna försvann
och tysta ligger burarna fast ingen enda tiger.

Kängurun som ut i skogen sprang sprang sprang sprang sprang,
kom tillbaka som en bumerang rang rang rang rang.
Han hoppa till som stungen så att ungen föll ur pungen,
för i dungen stod Carl Björkman med en blombukett.

En sak är ganska klar: Dom har det inte lätt,
dom stackars stackars stackars cirkusdjuren.
Häpp häpp!

Tillvaron må vara grym och krass,
djuren klarar sig på egen tass.
En av björnarna har öppnat ramaffär
och vår häst har gjort filmkarriär.

Våra sjölejon som visat tålamod och spänst,
har fått jobb som applåderare på Radiotjänst.
Men vår flodhäst tar jag av mig hatten för,
han är nyvorden bankdirektör!

Ja, han är den som har det allra bäst utav
dom stackars stackars stackars cirkusdjuren.
Om dagen vilar han på banken sin, men framåt kvällen
besöker han sin vana trogen fuktigare ställen.

Men alla andra som förr satt tryggt i bur,
dom sliter nu som djur:

Lejonet har plats på apotek om jag minns rätt,
boaormen på en mangel där han vrider tvätt,
bläckfisken är bartender men pluggar på balett
och trögdjuret har hand om nästa nykterhetsutredning.

Hela våran show har spruckit! Oj oj oj oj oj!
Och alla våra djur har stuckit! Voj voj voj voj voj!
Det enda som vi numer har
är lopporna dom lämnat kvar,
och först när dessa sticker blir det verkligt stopp!

På sätt och vis är lopporna vårt sista hopp,
dom stackars stackars stackars cirkusdjuren.
Hopp hopp!