En hopplös kombination

1968

Info

Text och musik: Povel Ramel, 1968. – Visan sjöngs av Wenche Myhre och Sune Mangs i "De sista entusiasterna / Sommarentusiasterna", 1968. På skivinspelningen framför Wenche den själv. Senare, i TV-serien "Semlons gröna dalar", 1977, sjöng Wenche och Povel en något reviderad variant. Nedan visas först texten från skivinspelningen med Wenche, 1968, och därefter Wenches och Povels duett i "Semlons gröna dalar", 1977.

År

1968

Sammanhang

De sista entusiasterna (1968), Semlons gröna dalar (1977)

Sångare

Wenche Myhre (De sista entusiasterna). PR och Wenche Myhre (Semlons gröna dalar).

Övrigt

LP och CD (De sista entusiasterna), LP och CD (Semlons gröna dalar), LP (Ramels delikatesser), CD (Ramels klassiker), CD (Povels mångsidor), DVD (Semlons gröna dalar).

En hopplös kombination

1. ”De sista entusiasterna”, 1968 – Wenche Myhre, skivinspelning

Den man jag älskar är en fet person,
en väldig, levande melon.
Och alla säger att vi utgör
en slags hopplös kombination.

Man räknar allmänt med en stadi’ krasch
uti vår kärleks Laurel-Hardy-fars.
Den tjocke och den lilla
betyder visst en illa
hopplös kombination.

För att Amor en gång tappat masken,
så att pilen hamna’ snett, på svaj,
ska vår lycka spolas ned uti vasken:
Thanks and Goodbye!

Nej, det har aldrig intresserat mej
när människor som vi mött generat mej,
trott han adopterat mej!
Okej, vi är ett omaka par.

Min mor hon trodde när hon såg oss först,
vi var en hallucination.
Min pappa skrattade och sa nå’t
om en hopplös kombination.

Och för väninnor som raskt grep chansen,
blev vi ett fyrtorn och en släpvagn se’n.
Att ingen kan förstå en’
tycks vara signum på en
hopplös kombination.

Kärlek skyddar dock mot stygga tungor
liksom skölden mot en assegaj.
Vi tog avstånd ifrån fnissande klungor:
Thanks and Goodbye!

Men när jag etablerat vanan i mej
vid ropet ”Biffen och Bananan” kring mej,
så stack han och gav fan han i mej!
Okej, vi var ett omaka par.

2. ”Semlons gröna dalar”, 1977 – Wenche Myhre och Povel Ramel

Wenche

Den mann jeg elsker er en fet person,
utan den minste kondisjon.
Och det kan sies at vi utgjør
ett slags håpløs kombinasjon.

Det peker tydligt mot en stadig krasj
uti vår kærleks Laurel-Hardy-fars.
Den tykke og den lilla
betyder visst en illa
håpløs kombinasjon.

For at Amor en gang tappte masken,
sånn at pilen satt det helt på svaj,
ska vår lycka spolas ned uti vasken:
Thanks and Goodbye!

Nej, det har aldri intressert mej
når mennesker som vi møtt sjenert mej,
trott han adopteret mej!
Okej, vi er ett omaka par.

Povel

Den tös jag älskar är behändigt nätt,
bredvid mej en halv portion.
Dom få som sett oss samman talar
om en hopplös kombination.

Nånting som stör de fria viljorna,
nånting av Löjliga Familjerna.
Att ingen kan förstå en’
tycks vara signum på en
hopplös kombination.

Kärlek skyddar dock mot stygga tungor
liksom skölden mot en assegaj.
Vi tar avstånd ifrån fnissande klungor:
Thanks and Goodbye!

Var gång du springer i en trappa från mej,
du skulle höra hjärtat klappa för dej.
– Vill du bli min pappa, så säj? (Wenche)
Pappa?
Okej, vi var ett omaka par. (Båda)

Texten avseende Wenches skivinspelning från ”De sista entusiasterna” finns i boken FÖRFLERADE LINGONBEN som finns att köpa i Affären Ramel.