En skrattande mås

Här har ni en skrattande mås,
en runt i luften fnattande mås.
Jag svävar i cirklar, i åttor,
i sånt som tycks otroligt,
jag far och turbulerar
och jag har så in i vassen roligt.
Plums i sjön jag dråsar, trattande,
får en sup och kommer upp till ytan skrattande.
Jag hoppar
och doppar
mitt huvud ner i chokla´. (skrattmåstema)
Jag är rätt och slätt
en flinande mås,
en omkring i rymden zeppelinande mås.
Far ibland iväg
till en liten åkerteg,
där jag följer plogen, traskande,
maskande.
Bonden ropar:
Hej på dej, du flabbande mås!
Du glada daggmaskdrabbande mås!
Sen åter till skäret, till klippan,
till hyllor och till sitsar,
där samlas hela gänget och drar dumma gamla fågelvitsar.
Kompisande och ”du-grabbande”,
”oss-emellan-dunk-i-ryggande” och kakafoniskt flabbande.
Jag kiknar
och liknar
en dunboll, dränkt i chokla´. (skrattmåstema)
Ja, man kan kallar mig
en garvande mås,
till sitt läte en förklaring tarvande mås.
Fågelböckerna
säger nåt om ”Krih” och ”Krah”,
och om ”glyyyyyande” och ”hoooande”.
Roande!
Inte minst åt
sånt är jag en fnissande mås,
en ej poängen missande mås.
Jag skrattar åt mänskor, åt rykten,
jag orkar knappast lyss mer,
jag landar på min klippa i en volt av muntra paroxysmer.
Stämningen mot toppen trissande,
högljutt mej förlustande, i muntra studsar frustande och på mej kissande,
jag hoppar
och doppar
mitt huvud ner i chokla´. (skrattmåstema)

Copyright: Texten finns i boken DJUR I DUR som finns att köpa i Affären Ramel.