En sömning serenad

1939

Info

Text och musik: Povel Ramel, 1939. Povel framförde visan först i revyn "Sommarfräknar" i Källviksbrunn, sommaren 1939. Därefter sjöng han den i amatörrevyn "Vi som vill opp" på Folkan i Stockholm, 9 – 10/12 1939.

År

1939

Sammanhang

Sommarfräknar, Vi som vill opp (1939), All star festival (1963), Affären Ramel (1986)

Sångare

Övrigt

LP (Ramels delikatesser), CD (Povel Ramel Debut – Din egen röst).

En sömning serenad

Han sjöng den så småningom som ”kuriosa”, dels i insamlingsprogrammet ”All star festival” i TV, 26/2 1963, och i radioprogrammet ”Våra viskungar” på Skansen, 3/7 1985.
Ursprungsvisan finns inspelad på ”Din egen röst” och ingår i skiva 6 i boxen ”Povel Ramel Debut”.

När en spanjor han blir kär,
då lär han stå si så här
med sin gitarr utanför hennes fönster.
Och senoritan hon ler,
och ganska snart går hon ner.
Nu har jag även ta’t detta till mönster,
att jag ej är nå’n spanjor
och ganska livligt jag tror,
att när jag sjunger min verkan blir stor.
Jag tog först fönstret åt stan,
och se’n på bakgårdens plan
jag stått förgäves och sjungit hela dan.

Jag är kär, men jag är trött,
och här ute är det blött,
och fast jag står och sjunger tra, la, la la,
det blir blott en sömnig serenad.

Nej, hon lyssnar inte mer,
och gardin har hon dra’t ner,
och fast jag står och sjunger tra, la, la la,
det blir blott en sömning serenad.

I varje ton framhävd
en gäspning ligger kvävd,
och texten tappar all sin glöd och must.
Och när mitt ork tar slut,
och trött jag vandrar ut,
för henne är det inte nå’n förlust.

Allt det spanska i min sång,
det är försvunnet med en gång,
ty fast jag står och sjunger tra, la, la, la,
det blir blott en sömning serenad.

När sakta solen går ner,
och i det dystra kvarter
jag står och sjunger tills kvällen snart natt nå’.
I månens mysiga sken,
jag står på vingliga ben,
och stakar fram mitt legato staccato.
Jag är båd’ dyster och trött,
när jag mekaniskt och slött
drar med min sträng som jag finner så nött.
Men med min gäspharmoni
och lite ljuv fantasi
kan serenaden bli dagens melodi.

En katt har jamat med,
en portvakt kommit ned
och hotat med att ringa till polis.
En sträng har jag haft av,
men jag ska stanna kvar
tills varje sträng gått av på samma vis.

Strax bredvid mig i ett träd
där hänger krukan hon slängt ner,
och fast jag står och sjunger tra, la, la, la,
det blir blott en sömning serenad.