Farsan och morsan bor på vischan

1948

Info

År

1948

Sammanhang

Rameldags, 1951

Sångare

Övrigt

Original: ”Feudin and Fighting” (Lane). CD (Nostalgiska rariteter), CD (Povel Ramel Debut).

Farsan och morsan bor på vischan

Text: Povel Ramel, 1948. Musik: Burton Lane (Feudin’ and Fightin’). Povel sjöng in den på 78-varvare 16/4 1948. En inspelning gjordes även av Gösta Jonsson, 1948. Povel lät den också ingå i en inspelning för radioprogrammet ”Rameldags”, 1950, ett program som inte sändes i radio förrän 1985.

Det sagts så väldigt mycke’ om landsbygdens tristess.
Man dras från plogar
och mörka skogar
till Sta’n med stora S.

Men andra tycker Stockholm har spelat ut sin roll.
I stadens ”gömmer”
man går och drömmer
sig bort till skilda håll.

En del till landet far,
jag känner själv ett par:

Farsan och morsan bor på vischan,
dom hyr en gård av morbror Krischan.
Morbror trivs däremot bäst bland stadens palats.
Tjocka släkten har alltså bytt plats.

Pappa, stackars pappa,
Han törs ju knappast hundar klappa.
Mamma, lilla mamma,
hon får ju hösnuva med’samma,
hon råkar se en maskros.

Och det är rena rama turen
var gång dom inte mjölkar tjuren.
Ändå så fick jag ett brev med posten idag,
där dom talar om lantligt behag.

Dom skriver: Präktig och meterhög står skörden,
men det är knappast nån som rör den.
Båda har för sig att det är renaste båg
när man skiljer på vete och råg.

Pappa, stackars pappa,
han skulle gå och nacka tuppen.
Men pappa måste sjappa,
ty han kunde ej klara upp’en,
han föll i första ronden.

Drängen som rymde häromdagen
glömde att stänga grind till hagen.
Sämjan bland männ’skor och djur är stor, skriver mor
När det regnar fylls kåken av kor.

Jepp, jepp, jepp, farsan och morsan bor på vischan,
gården som ägs av morbror Krischan.
Förr gav den pengar på både blomster och frukt,
nu är surmjölk dess enda produkt.

Korna tappar horna,
och hästen är för stor för skorna.
Grisen, lille grisen,
han stack i vintras bort över isen,
kan hämtas hos polisen.

Morbror bör sticka till Canossa
innan hans gård begravs i mossa.
Stadsbor, det tycker nog säkert han liksom jag
rimmar illa med lantligt behag.