Följ mej bortåt vägen

1954

Info

Text och musik: Povel Ramel, 1954.

År

1954

Sammanhang

Knäppupp II Denna sida upp (1954), Ramel i rutan (1965)

Sångare

Brita Borg (Knäppupp II) PR med ensemblen (Knäppupp II, finalversionen) PR, Monica Zetterlund, Gunwer Bergkvist (Ramel i rutan)

Övrigt

LP och CD (Knäppupplevelser), CD (När schlagern dog), CD (Povels mångsidor), CD (Karameller), CD (Alla sjunger Povel), DVD (Povels pärlor – RAmel i rutan).

Följ mej bortåt vägen

Visan framfördes av Brita Borg i ”Denna sida upp” (Knäppupp II), 1954-55 – samtidigt som den, med annorlunda text, utgjorde finallåt. Brita hade då redan sjungit in den på 78-varvare. Nedan visas först den komprimerade texten som blivit den mest förekommande och därefter själva revytexten:

Komprimerad textversion (den allmänt förekommande):

Följ mej bortåt vägen, så skiljs vi längre fram.
Vi går din väg
eller min väg
Huvudsaken är att inte var tar sin väg.

Livet får ej styras av schema och program,
det finns ingenting som ej
låter ordna sig
tids nog – längre fram.

I tillvarons skiftningar, i berg och i dal
stor är den lärdom jag gjort.
Den här lilla visan har sin egen moral:
Ingenting löser sig fort.

Så när våra vägar bär åt olika håll
har jag ett eget förslag:
Höger eller vänster spelar ingen roll
alltid finns det plats för lite kompromisser.

Följ mej bortåt vägen, så skiljs vi längre fram.
Vi går din väg
eller min väg
Huvudsaken är att inte var tar sin väg.

Uppskjut dina planer, det finns ju telegram.
Det du inte gör ida´
kan du hinna bra
tids nog – längre fram.

Revytexten:

Jag tillhör ej dom som samlat gossar på hög,
odlat romanser som sport.
Min första förälskelse, den enda som dög
var av en vattentät sort.

Nog tyckte vi stundom att vår kärlek var slut,
fylld utav barnslig tragik,
men varenda gång som det såg hotfullt ut
kom han listigt nog med just det här förslaget:

Följ mej bortåt vägen, så skiljs vi längre fram.
Och med glädje jag bekänner,
efter fyra kilometer var vi vänner.

Sedan stod vår trohet väl ristad i en stam.
Annars hade vi förstås
kanske ångrat oss
tids nog, längre fram.

Det temat har hjälpt oss genom varje slags groll,
blivit vår livs signatur.
Varenda nyans som kanske börjar i moll
slutar som regel i dur.

Den väg som vi troget vandrat hand uti hand
ledde till kyrkan rätt snart.
När han sedan en gång slet vår trohets band,
var det jag som hittade de rätta orden:

Följ mej bortåt vägen, så skiljs vi längre fram.
Fast konflikten blev rätt bister
kom vi aldrig ens så långt som till jurister.

Bara första biten var tonen allvarsam,
men ehuru seriöst
var problemet löst
något längre fram.

I tillvarons skiftningar, i berg och i dal,
stor är den lärdom jag gjort.
Den här lilla visan har sin egen moral.
Ingenting löser sig fort.

Så när våra vägar bär åt olika håll,
lyssna till detta förslag:
Höger eller vänster spelar ingen roll.
Alltid finns det plats för lite kompromisser.

Följ mej bortåt vägen, så skiljs vi längre fram.
Vi går din väg, eller min väg,
huvudsaken är att inte var tar sin väg.

Säkert kan du offra en del av ditt program.
Det finns ingenting som ej
låter ordna sej
tids nog, längre fram.

Den först citerade texten (ej revytexten) finns i boken FÖRFLERADE LINGONBEN som finns att köpa i Affären Ramel.