Frisörens sång
2003
År
2003
Sammanhang
Kalas Galenskaparna
Sångare
PR
Övrigt
Musik: Claes Eriksson. DVD (Fem fina föreställningar, Galenskaparna).
Text
Låt mig slå fast en gammal devis –
För att den är sann är jag själv bevis!
Minnet börjar ropa och säga ”Tack och Ajuss”
när man just blitt åttio plus.
Hjärnan är full av dimme-bankar
som jag dissekerar titt och tätt,
jagar upp de mest befängda tankar
kring allting fint som faktiskt skett,
och där längst bak i minnets trängsta krök
gömmer sig ett frisör-besök!
Hos frisören blev jag fin,
mycket finare än hos någon annan,
fast så småningom – med ti´n –
blev det längre avstånd fram till pannan.
Snart gick jobbet på rutin
för båd´ kammen och sekatören –
Ingenstans blev jag så fin
som hos frisören!
Jag minns att
ingenstans blev jag så fin
som hos frisören!
Tiden den flög – precis som sig bör –
Stråna på skallen gick åt som smör!
Dom blev allt färre, dom sa ”Tjena mors” –
Snart nog la jag två i kors!
Väldig och blank låg arenan,
saxen blev friställd totalt,
men nu – när jag är ganska mager om benan –
finner jag det helt normalt.
Barberar-slantar som ju ej gick åt,
dom gläder mig nu, när jag hör
Galenskaparnas låt:
”Hos frisören blir man fin,
mycket finare än hos någon annan!
Man blir blåst av en maskin
ifrån nacken ända fram i pannan.
Med en lugn och säker min
styr han kammen och sekatören –
Ingenstans blir man så fet som hos flottören – NEJ!
Ingenstans blir man så stekt som hos fritören – NEJ, VAD STÅR DET?
INGENSTANS BLIR MAN SÅ FIN – SOM HOS FRISÖREN!!!”
Själv går jag klädd i hatt,
men det betyder inte att
jag skäms för att min skult av lockar ej bekläs –
Nej! På vulkaner växer inget gräs! (Det ska ni veta!)
”Hos frisören blir man fin”
hävdar Claes och säkert mången annan,
som blitt blåst av en maskin
ifrån nacken ända fram i pannan.
Själv jag sjunger med ett flin
på en annan refräng än eran:
Ingenstans blir man så fin
som – hos polerarn!
Ingenstans blir man så fin
som – hos polerarn!
Ingenstans blir man så fin
som – – – – HOS POLERARN!
2003