Gastronomisk öppningsmarsch
1962
Info
Öppningstal i Gastronomiska akademien, 1962.
År
1962
Sammanhang
Gastronomiska akademien
Sångare
PR
Övrigt
Ej på skiva.
Text
Ers Konglig Höghet! Mine ädle Herrar Gastronauter!
Ni ser framför er – fallen som ur skyn – den nya Direktörn.
En man som hittills enbart varit med som eating partner,
står upp i denna kritiska församling, modig som en björn.
Yngst i kretsen vid lottningen,
hamna jag vid fjärde tallriken.
Vid varje möte har jag sedan kommit hit
för att äta en bit.
Tagit del av statuterna,
nickat bifall till besluterna,
lyssnat och tänkt och tyckt, i väntan på supe´.
Är det nån som har tvivlat på de´?
Men NU har det hänt
att NU har jag äntrat
tronen, för
nu är jag Direktör!
Jag hälsar ER alla, som sitter uti
vår Läckraste Akademi.
Min dyre Prins! Herr Ständige! Bror Ragnar och Piraten!
Jag hade velat hylla allihop och varsin vers Er ge.
Men jag är rädd att detta skulle äventyra maten
och vem är jag att – via ord och toner – mörda en sufflé?
Nej, raskt från tanken till handlingen;
Lägg nu märke till förvandlingen!
Hittills har undertecknad bara öppnat mun
för att äta en bit.
Fruktan för en direkt blamage
länge gjort mig ”rädd” som en potage.
Nu däremot är hjärnan klar som consommé.
Är det nån som har tvivlat på de´?
Ja NU har det hänt
att NU har jag äntrat
tronen, för
nu är jag Direktör!
Jag skedbladet tagit från munnen uti
vår Läckraste Akademi.
Nu undrar företrädarn hur jag ska förvalta arvet.
Mitt grepp om klubban saknar – som i golfen – kunnighetens kläm.
Men jag kan lova att jag ska bli bättre andra varvet.
Det blir om femton år, när jag ska till att fylla femtiofem.
Då ska talet bli flödande,
bistert kvickt och helt förödande,
så att Ni glömmer att Ni alla kommit hit
för att äta en bit.
”Kakan bliver vad smeten ger!”
”Gourmeter världen runt, föräten Er!”
Ja, DÅ ska jag tala och mitt tal ska bli succé.
Jag vill se den som tvivlar på de´!
Ja NU var det sagt
och NI må betrakta ordet fört
i och med att NI hört
mitt ledmotiv
såsom ledamot i
vår Läckraste Akademi.
Copyright: Povel Ramel-sällskapet
1962