Grisälven

1949

Info

Text och musik: Povel Ramel, 1949 – Rameldags i radion och revyn "Ramla på, Ramela på" på Södran i Malmö, 1949. Visan sjöngs även i pianoshower "Vid pianot: P. Ramel" på 70-talet.

År

1949

Sammanhang

Rameldags (1949), Ramla på Ramela på (1949), PR med SOT (70-talet)

Sångare

Övrigt

Dubbel-Olles revy på Södran i Malmö, 1949. Original: ”Nidälven” (Hoddö/Christensen). LP (Ramels radiorariteter), LP och CD (Vid pianot: P. Ramel), CD (Ramels klassiker), CD (Povels mångsidor), CD (Povel Ramel Debut).

Grisälven – miljövisa från 1949

Stranden från hennes och min kärleks dar
ensam jag går att bese.
Framför mig flyter det minne jag har,
segt som en tveksam puré –

Grisälven stilla och slammig du är,
fylld utav allsköns faser.
Avloppen skänkt dej den slöja du bär
av ohälsosamma gaser.

När månen lyste i solmättat lund
satt vi tysta där med handen för mund
och än kan jag stå här och drömma en stund,
men snart blir jag kväljd av själva
älven.

En gång i tiden var vattnet så blått,
men det var så längesen.
Hälsovårdsgubbar har kommit och gått,
men dom kom aldrig igen.

Grisälven, kors vad det doftar om dej!
Av alla fräna dunster.
Inälven skrumpnar i magen på mej
och jag vill öppna funster.

I gasmask satt vi och kysste varann
just breve hålet där morfar försvann.
Näsorna droppa och ögonen rann.
Allt blev en del av själva
älven.

Sulfitfarbriken som spytt och som blött,
slimmande slemmiga alger den fött.
Fåglarna flyktat och fisken har dött –
Kvar finns det bara själva
älven.

I radions Rameldags 15/11 1949 sjöngs denna version (kanske även i nyårsrevyn på Södran i Malmö 1949-50):

Ofta om kärlekens lyckliga dar,
drömmer jag tyst på en strand.
Framför mig flyter det minne jag har,
bara ett gulaktigt band.

Grisälven stilla och slammig du är,
fylld utav allsköns faser.
Avloppen skänkt dig den slöja du bär
av ohälsosamma gaser.

När månen lyste i sotmättad lund
satt vi där bägge med handen för mund,
och än kan jag stå här och drömma en stund,
men snart vill jag bort från själva
älven.

Grisälven stilla och slammig du går,
men du står ej att hejda.
Med petitioner varteviga år
har vi försökt, men nej då.

Sulfitfabriken som står där i rött
kom hennes näsa att skälva så sött.
Fåglarna flyktat och fisken har dött.
Kvar finns det bara själva
älven.

Med gasmask satt vi och kysste varann
mens våra fötter i slammet försvann.
Näsorna droppa och ögonen rann.
Allt blev en del av själva
älven.

Texten (den först nedskrivna) finns i boken FÖRFLERADE LINGONBEN som finns att köpa i Affären Ramel