Gullet (Ska du komma till husse)
1948
År
1948
Sammanhang
Skivinspelning
Sångare
PR, Susanna Gillgren, Martin Ljung
Övrigt
CD (Ramels klassiker), CD (Nostalgiska rariteter), CD (En schlager i Sverige), CD (Povel Ramel Debut).
Text
Det var en gång en liten hund som var så rysligt söt,
en trivsam och sympatisk liten jycke.
Det enda fel han hade var just att han var så söt;
Han led utav för mycket människotycke.
Ja, ständigt fick han höra att han var så nätt så nätt
och alla människor kalla honom Gullet rätt och slätt.
Han bar ett rysligt sidenband omkring sin lilla hals
och husbondsfolkets sätt att prata gillade han inte alls.
– Ska du komma till husse? Ska du komma till husse, Gullet? Ja, ska du komma till husse,
Gullet? Kom så till husse! Ja-ha-ha-ha-ha-ha-ha!
– Har du fått nån mat då? Har du fått nån mat då, Gullet? Har du fått nån mat då, Gulle-
gosingen? Ja-ha-ha-ha-ha-ha-ha!
Varenda gång han tvingades höra på sådant svagsint dilleri
så var det lätt att se hans ögon be: Kan ni inte låta bli?
– Ska du komma till husse? Ska du komma till husse, Gullet?
– Har du fått nån mat då? Har du fått nån mat då, Gullet?
– Ska du komma till husse? Har du fått nån mat då? Ja-ha-ha-ha-ha-ha-ha!
En stackars liten terrier har så svårt att skifta färg,
han äger inga kinder som blir röda.
Men Gullet skämdes likväl så han skalv vid ben och märg
och tänk ifall hans blickar kunnat döda!
Till sist gick han så långt han i förtvivlan kunde gå;
Han hoppa upp och bet dem hårt i näsan båda två.
Men denna hans manöver gjorde ingen nytta alls;
Dom skaffa var sitt plåster och så drog dom sin eviga vals:
– Ska du komma till husse? Ska du komma till husse, Gullet?
– Har du fått nån mat då? Har du fått nån mat då, Gullet?
– Ja, husse har fått ett plåster på näsan! Har du fått nån mat? Ja-ha-ha-ha-ha-ha-ha!
Ja, ganska ofta skällde han ut dom och han höll på tills han blev trött,
men det var knappast någon vits med det, för dom tyckte det lät så sött.
– Ska du komma till husse? Ska du komma till husse, Gullet?
– Har du fått nån mat då? Har du fått nån mat då, Gullet? osv
En dag blev Gullet trött på alltihopa och försvann
långt bort med ett kotlettben uti munnen.
Hans husse och hans matte dom blev osams med varann
och först när dom var skilda blev han funnen.
Det blev en stor process om vem som hunden skulle få
och domarn sade: Låt´en visa själv vart han vill gå!
Nu stod han där på golvets mitt med svansen stämd i moll
och tvenne kända röster klämde i ifrån olika håll:
– Ska du komma till husse? Ska du komma till husse? Ja, lyss till din husbondes röst och
komsingen, Gullet, komsingen! Ja-ha-ha-ha-ha-ha-ha!
– Har du fått nån mat då? Har du fått nån mat då, mattes lille pimsing? Kom ska du få ett
köttben! Ja-ha-ha-ha-ha-ha-ha!
Så han beslöt att kila till domarn men det blev knappast bättre det,
ty även domarn föll för jyckens charm och tog upp den i sitt knä.
– Jaså, du kommer till domarn! Ja, kom du till domarn! Ja, komsingen till domsingen! Ja-ha-ha-ha-ha-ha-ha…
1948