Hål i masten

1944

Info

Text och musik: Povel Ramel, 1944. Denna gamla sjöviseparodi har bl.a. sjungits i radions "Fyra kring en flygel", 1947.

År

1944

Sammanhang

Fyra kring en flygel (1947)

Sångare

Övrigt

LP (Ramels radiorariteter), CD (Povel Ramel Debut).

Håll i masten!

Min första segeltur var samma som min sista,
det kan ni ta och skriva opp!
Ett sådant nöje har man faktiskt råd att mista,
för man mår bättre då, till själ och kropp.

Med tretti öl i lasten for vi ut en da’,
det var Per Kilo och hans farfar åsså ja’.
Att ingen kunde segla var ett faktum som
vi inte gärna ville tala om.

Men det visade sig ganska med detsamma.
Efter hundra meter ropa vi på mamma:
Håll i masten! Håll i masten!
Där kom vindar som vi aldrig räknat me’.

Havet stormade och rullade som katten,
vi blev sjuka för vi tålde inte vatten.
Håll i masten! Håll i masten!
Det var det som blev vår resas A B C.

Jag har en känsla av att båten den var murken,
ty mer än en skavank den fick.
Min vän Per Kilo låg med nosen ner i durken
och täppte till ett hål, så gott det gick.

Hans farfar sprang och öste med en trasig spann
tills han snubblade på skägget och försvann.
Och när han åter syntes efter detta dopp,
så hade han fått rodret med sig opp!

Alla tåg och tampar lossnade i stormen
och vi började så smått att tappa formen:
Håll i masten! Håll i masten!
Vi tog ganska lätt på havets etikett.

Båten klättra upp och ned i vattnets gropar
mens jag leta i en uppslagsbok på knopar.
Håll i masten! Håll i masten!
Fasligt svårt att visa vanligt vatten-vett.

Ja, jag begriper inte hur vi kunde hinna
med vad vi hann på vår seglats.
Vi stötte på vartenda grund som stod att finna
och vi fick med en kvast från varje plats.

Uti en sjöroman har jag mig en gång lärt
att termen lyder: Man ska hålla landet kärt.
Men våran kärlek var av mer robust fason:
Den övergick ibland till ren passion!

Små pikanta rop vi alla hördes höja
när vårt segel slet sig loss och flög mot Möja:
Håll i masten! Håll i masten!
På mitt huvud slog det ned en sjösjuk and.

Vi kom alla tre till vad man kallar korta,
när vi plötsligt titta ned var båten borta.
Håll i masten! Håll i masten!
Det var tur att vi var tre meter ifrån land!