Han hade seglat bakom masten
1939
Info
Original: ”Han hade seglat för om masten” (McGlennon/okänd).
Från TV-programmet ”I Myggans Vänkrets” den 24 november 1979. (Programvärd: Uno ”Myggan” Ericsson.). Björn Barlach sjunger originalverserna (vers 1,2,5,6,9,10,13,14) medan Povel sjunger sin parodi (vers 3,4,7,8,11,12,15,16).
Björn Barlach och Povel Ramel till Sven Olsons Trio: Anders Ekdahl piano, Sven Olson gitarr, Olav Wernersen bas och Gunnar Pettersson trummor.
År
1939
Sammanhang
Ungdomssynd (1939), I Myggans vänkrets TV (1979)
Sångare
PR
Övrigt
Ej på skiva.
Text
Han hade seglat för om masten
som en man uti många år.
Han hade seglat med förskjutning i lasten
från Frisco till Singapore.
Han hade seglat med fransmän och britter
och med dem som betalt honom bäst.
Han hade slungats mot Sydjyllands klitter
en gång i en storm från sydväst.
Han hade seglat bakom masten,
ty han var lite rädd för sjön.
Han gömde sig gärna i lasten
och han öppnade sällan mun.
Han hade seglat från Djurgår´n till Slussen,
och från Slussen till Djurgår´n igen.
Han blev lite matt av den skjussen
och såg ej åt sjölivet sen.
Men så en dag det sig hände,
det var i en Kina-hamn,
där kom det en skuta han kände,
som bar hembygdens namn.
Han blev lite röd om kinden
när skeppet med ens föll av
och flaggen slog ut för vinden,
den flagg som han en gång höll av.
Men så en dag det sig hände,
det var på en Stockholmskrog,
där kom det en fyllbult han kände
och honom i kragen tog.
Han blev lite röd om kinden
när kragen med ens föll av.
Den singlade bortåt för vinden;
I spottkoppen gick den i kvav.
Han såg den, fast svart av röken
och blekt av tropikernas sol,
han hörde den fladdra likt göken,
som i hembygdsskogarna gol.
Och gul som ett skälvande klänge
han sett i en flickas hand,
för första gången på länge
han mindes sitt fädernes land
Han såg den svärtad av tobaksröken
och blekt av nåt spottkoppsjox.
Han hörde den klucka likt göken
som i hembygdsmuggarna slogs.
Och gul som ett skälvande klänge
han sett i en flickas hand,
nåt glidande, oformligt
namnlöst rätt in bak dess linning försvann.
Han mindes en röd liten stuga
någonstans i ett hölje skyggt,
där höga trästammar buga
sig inför så skön en bygd.
Han hörde ett flickskratt från logen
och en välbekant dragspelslåt.
Han mindes en gång uti skogen
och slutligen brast han i gråt.
Han mindes då en gul liten flaska
någonstans uti Berns salong,
dit efter teatern de traska,
det var i maj nån gång.
Han hörde flickskratt ifrån logen
och ett välbekant kuckeliku.
Han mindes en gång för ett år sen
och slutligen brast han itu.
1939