Hjalmar och Hulda

1956

Info

År

1956

Sammanhang

Ratataa

Sångare

PR, Brita Borg och Martin Ljung.

Övrigt

Bearbetat och uppjazzat skillingtryck. Ursprungstext av Vilhelmina Stålberg. En tidigare bearbetad version av Povel finns, ”På bolsterklädd kudde”. CD (När schlagern dog), CD (Povels mångsidor), DVD (Ratataa), DVD (Den stora Povel Ramel-boxen).

Povel Ramels bearbetning och uppjazzade version av Wilhelmina Stålbergs gamla skillingtryck ”Hjalmar och Hulda” framfördes först i radions ”Fyra kring en flygel”, 29/11 1951, och därefter i ”Vårblandning” i radion i april 1952. Båda dessa varianter kan du hitta En förkortad version finns med i filmen Ratataa, 1956, och spelades också in på skiva. Det är denna version som redovisas nedan. Magnus Andersson i Uppsala står för samtliga transkriberingar.

På blomsterklädd kulle satt Hjalmar och qvad
om forntida bragder en gång,
– gjorde han, kvad han, Hjalmar –
Då nalkades Tilda – då nalkades Hulda, bland rosornas blad,
och stannade till vid hans säng – sång
– Alltså Hulda, inte Tilda, håll reda på käringarna! –
Och fåglarna suto så tysta på träden,
och gyllene axen på gungande säden
de nickade bifall, och vårvindens flägt
mildt smekte hans panna, och krigiska drägt,
mildt smekte hans drägt
– gjorde den, med Hjalmar, fläkten –

Hej hopp, där på kullen!
Varför så dystra?
Vi rekommenderar er att byta takt!

”Hej, Hjalmar,” ropa’ Hulda,
”kom, låt oss ha vår saft- och bullda’!
Vi sätter oss ner i naturen ett slag!
Jag dukar fram me’ns du röker din pipa.”
”Väl mött i timotejen!”
sa Hjalle när han pussat tjejen.
”Nu tror jag vi struntar i matsäcken där!
Jag är så kär, kan du inte begripa?
Var är min praktmärr?
Rida till olika hyddor, tyvärr!”
”Hej på dej, gossen!
När du har rökt dom sista blossen
ska vi jazza över mossen
på lätta tår!
Vilken härlig vår!
Oj, vad det spritter i snåren!
Jag måste hem klockan sju
och fixa middagen
för jungfrun har ledigt i kväll!”

Här var hans chans! – Här var hans chans!
Nu var hon hans! – Nu var hon hans!
Så han bjöd upp’na till en boogie-woogie-dans!

Och det var Hjalmar och Hulda, Hjalmar och Hulda, Hjalmar och Hulda …

Kullen, den var blomsterprydd,
rustningen var skräddarsydd,
Hjalmars situation var brydd,
alltför fort var natten flydd,
och en dag var åter grydd,
yes!

Boogie-dansen varade tills sol’n gick opp,
hejsan, vad det jazzades på kullens topp!
Ledda av musiken föll dom i galopp,
yra bägge två i både knopp och kropp.
Höga hopp
utan stopp!
Stopp – stopp, stopp stopp!

Hjalmar!
Hulda!
Hjalmar!
Hulda!
Hjalmar!
Hulda!
Hjalmar!
Hulda!
Hjalmar!
Hulda!
Hjalmar!
Hulda!
Hjalmar!
Hulda!
Hjalmar!
Hulda!
Hjalmar! – Hjalmar!! – Hjalmar!! – Hjalmar!! – Hjalmar!!!
– Hur är det fatt, Hulda lilla?
– Jag tror jag hamna’ i en myrstack!
Yeah!