Ittma Hohah, invandraren

2001

Info

Text och musik: Povel Ramel, 2001 och 1948. Vad som hände sedan med självplågaren Ittma Hohah berättade Povel lagom till konserten "Ramelodia Lusticana", 2001-02, ihop med Göteborgssymfonikerna och sångkören Amanda.

År

2001

Sammanhang

Ramelodia Lusticana

Sångare

PR och Amandakören

Övrigt

CD (Ramelodia Lusticana), CD (Povels mångsidor).

Jag var mager som en kratta,
när jag låg på min spikmatta,
men numera har jag helt lagt av mitt självplågeri.

Se’n jag lämnade New Delhi,
fick jag chansen att ta del i
svenska välfärden, så god och varm och fri.

Jag är Ittma Hohah Om butn Baba, invandraren
som kom till Sweden ända ifrån Chitn Potn Bah
strax bortom Potn Chitn Buh i Indien, i Indien, just i Indien, i Indien.

Jag träffade en yppig, glad liten tjej som kallades Bullan,
och henne låg jag mjukt på, hon var jättegod och fet,
så bra när vinterkylan bet
i kinden, i kinden, just i kinden, i kinden.

Vi levde lyckliga, och jag gjorde ständigt allt
som Bullan sa’.
Jag kunde plocka ner himlens stjärnor hundrafalt
om Bullan ba’.

Stela svenskar, jag blev hindu och bror med dom
för Bullans skull.
Dyra pälsar jag köpte för att svepa om
runt Bullans hull.

Jag blev en lite helsvensk stor konsument, precis som hon ville.
Jag var på väg att skaffa mig varenda grej jag såg
uti en varukatalog,
från Insjön, från Insjön, just från Insjön, från Insjön.

Så länge slantarna rann och lyckan flinade,
sa Bullan tack,
men uppehället och uppehållet sinade
och Bullan stack.

Utlämningsnämnden en fot i rumpan raskt mig gav,
och jag var dömd.
Fick inte ens en asyl i vädret, ingen nämnd
och ingen glömd.

Jag är Ittma Hohah Om butn Baba, diskriminerad.
Nå’t så’nt kan aldrig hända ens i Chitn Potn Bah
strax bortom Potn Chitn Buh i Indien, i Indien, just i Indien, exakt i Indien.