Kärlekens labyrint (Kuf meets tönta)

1969

Info

Text och musik: Povel Ramel, 1969.

År

1969

Sammanhang

PoW Show I

Sångare

PR och Wenche Myhre.

Övrigt

I denna Musicalette ingår ”Alltför vek”, ”Töntiga Therese” och ”Kärlekens labyrint”. LP och CD (PoW Show), LP (Ramels delikatesser).

Kärlekens labyrint (inklusive ”Alltför vek” och ”Töntiga Therése”)

Denna Musicalette framfördes av Povel Ramel och Wenche Myhre i ”The PoW Show” (”PoW Show I”), 1969-70.

Liten sedelärande Musicalette!

Personer:
Clodwill – en degenerat störtspröd tjugotals-charmör van att svimma om man petar på honom.
Therése – en urblåst böna med öppen mun och korsdag i skallen. Vill allt, men lyckas aldrig;
snudd på byfåna.

Tid:
När som helst det passar sig.

Plats:
Utanför och i Kärlekens Labyrint, var den nu ligger.

(Det är Clodwill som kommer in först. Han är blek, vek och löjligt romantisk, men absolut inte feminin. Han har gärna en stor blomma i handen och när han sjunger ut sina bekymmer är det med en antikverad sångstil och med en antikverad röst á la Rudy Vallee).

Alltför vek

Clodwill:
Alltför vek,
har inge hjärtevänner.
Ingen älskar mej, av dom jag känner.

Bräcklig och blek,
så är mitt hjärtas planta,
en förgätmigej.

Jag är en mjuk, gracil,
spröd profil
med små känselsprötar,
som mot livets stötar
gör mig så fragil!

Alltför vek!
Och ingen tös vill leka
min lek – min lek!

Jag älskar små mjuka djur.
Jag har ett sånt djur i bur.
Det är en lämmel som heter Siv eller Frans.
Den är min vän!

Jag älskar ej difteri,
men kuddar och poesi,
rosetter, idegranar, maränger och dans.
Dock: min stil är
alltför vek.
Så säger alla döttrar
som jag fört i vals;
dom bara tröttnar.

Handkyss och smek,
sånt vill dom inte heller;
dom vill inget alls.

När jag i separé
önskar ge
flickan serenaden:
AB får balladen,
men min flöjt får C!

Alltför vek!
Nej, ingen tös vill leka
min lek – min lek!

(Som i en värld för sig flyter han bort, medan Therése samtidigt nalkas från andra hållet och hugger vid med sin melodi. Hon sjunger mera rättfram, ibland hoppfullt glad – som i versen – och sedan mer desillusionerat slött i refrängen. Hon kan också hålla något i handen – något modernt, halvtufft i och för sig, men i sammanhanget oförklarligt. Lite hoppfullt desperat sådär – om några månader kanske författaren kan komma på exakt vad han menar för grej. Hylla honom då!)

Töntiga Therése

Therése:
Jag giller – Oppli doppli dum
killar – Joppli doppli dum
Ja, allt som – Hoppli doppli dum
jag bara vill och vill och vill och vill!

Men inget lyckas – Oppli doppli dum
Och det kan tyckas – Joppli doppli dum
att dom har rätt som säjer
min hjärna ej är
större än en pastill.

Världens dummaste tjej, alltså.
Fattar inte en grej, alltså.
Ja, då menar jag mej, alltså.
Töntiga Therése – va?

Har en massa komplex och prylar.
Passar inte för sex och prylar.
Torr i bollen som kex och prylar.
Töntiga Therése – va?

Nästan aldrig blitt kysst, liksom.
Inte särdeles schysst, liksom.
Om lokalen är byst, liksom
och jag ställer mig och ropar:
”Come and get it, killar!”
Fan va’re blir tyst, liksom!

Allting sitter som snett, alltså.
Hjärnan hänger på tvätt, alltså.
Skallen fylld av omelett, alltså.
Inte’n jäkla siffra rätt, alltså.
Knäckidinkarn duns, Oh, yes!
Töntiga Therése.

Jag är så – Oppli doppli dum
rysligt – Joppli doppli dum
förälskad – Hoppli doppli dum
i allt som finns och finns och finns och finns!

Men ingen nappar – Oppli doppli dum
Alla schappar – Joppli doppli dum
Jag letar runt omkring
nån tillräckligt ding
att bli min tillvaros prins ….

Clodwill (nalkas plötsligt):
Alltför vek!
Var finns den späda kvinna,
som vill bli min slipsknuts knytarinna ….

Therése:
Söker nån som är knäpp, liksom.
Som har knarr på sin kläpp, liksom.
Och så vaga begrepp, liksom,
så när han får syn på mej
blir han så utom sej
så han ropar ”Häpp”, liksom ….

Clodwill (nu mycket nära):
Alltför vek!
Var finns mitt lamms herdinna ….

Clodwill (får syn på Therése och frågar genast):
Vill ni bli min livspajs delarinna?

Therése (överraskad och konfunderad):
Vad vill jag bli?

Clodwill (sjunger oförtrutet vidare och förtydligar):
Min tårtsbits mumsarinna ….

Therése:
Vad vill jag bli?

Clodwill (nu allt ivrigare):
Min glass-struts slickarinna ….
Min lilla lämmels klapparinna ….
Jag har en liten lämmel i en bur därhemma ….
(kommer plötsligt på sig): Åh, jag kanske ska presentera mig! Hjärne heter jag, Clodwill Hjärne.

Therése (lite vilset):
Tack! …. Therése …. vill lika gärne!

Clodwill (som träffad av en glad blixt):
Häpp!

Therése (knappast troende sina öron):
Häpp!

Clodwill (starrbligar på henne):
Häpp, häpp, häpp!

Therése (förtjust, andandes vårluft):
Häpp, häpp, häpp!

Clodwill (som fastnaglad):
Häpp, häpp, häpp, häpp, häpp, häpp, häpp!

Therése:
Hör jag rätt? Eller fel?
(sjunger):
Har månne mina öron
börjat krångla redan?

Clodwill (väcks ur förtrollningen):
När sa sist mina läppar
så glada häppar?
Det var länge sedan ….

(I dessa sista inpass har de bägge förlorat lite av det löjliga i sångstil och röster. Musiken som molat lite lätt i bakgrunden under replikerna sluter upp och Clodwill får en idé. Han inviterar Therése till Kärlekens labyrint, där så mycket mysigt kan hända. I detta läge kan de bägge kontrahänterna ev. byta de konstiga grejor de ha i handen. Han ger henne sin blomma och hon ger honom lite tafatt sin – ja, vad det nu kommer att bli. Ännu är det för tidigt att hylla författaren)

Kärlekens labyrint

Clodwill (Therése svarar):
Följ med ska jag visa en labyrint!
– En labyrint?
Den är din och min.
– Jag har ingen labyrint!
Jo, om du törs gå in.
– Ja, men jag är rädd för sån där labyrint, jag.

Där kan du ströva på känn.
Där kan du drömma igen.
Lek kurragömma i den – med mej – säj!
– Jag vill gärna leka kurragömma.

Skönt ringlar Kärlekens labyrint.
– Skönt, åååååh! Världens bästa labyrint är den.

Gångar som förgrenar sej.
– Gångar som förgrenar sej.
Skiljas och förenar sej.
– Skiljas och förenar sej.

Där i detta hemliga land,
– Där vill jag drömma med dej.
man villar ensam ibland,
– Lek kurragömma med mej!
men hittar alltid ut
– men hittar alltid ut till slut. Jag vill också hitta ut,
hand i hand.
– hand i hand.

Therése (Clodwill svarar):
Låt oss pröva vår labyrint
– Nej, sån ljuvlig liten labyrint.
som är din och min.
– Åh, vad jag är kär!
Vågar du dig in?
– Jag är ju bosatt där!

Där kan du ströva på känn.
– Det ska jag pröva på sen.
Där kan du drömma igen.
– Lek kurragömma i den.
Lek kurragömma i den – med mej – säj!
– Lek kurragömma i den: Jag vill leka mera kurragömma!

Skönt ringlar Kärlekens labyrint.
– Skönt, åååååh! Nej, sån god och gullig labyrint!

Gångar som förgrenar sej.
– Jag vill ej förgrena mej! .
Skiljas och förenar sej.
– Sådant kan försena mej!

Där i detta hemliga land,
– Spring ej för fort! Hålla hand!
man kan försvinna biland,

Båda (Clodwill ensam replik):
men återfinna varann.
Man hittar alltid ut.
– Man hittar alltid ut och nu har jag mött en tös som kan min lek – min lek!

Clodwill (i nytt tempo):
Gomorron! Så blev jag väckt!
Kontakten var pang direkt!
Att ta fram sin flöjt och blåsa nåt rivigt och fränt
var inte för sent!

Therése:
Så fort det hände! Oppli doppli dum.
Så fort vi tände! Joppli doppli dum.

Båda:
För blott en visa sen
har var och en
komplexets pesienner ….

Båda (sjunger samtidigt sina respektive signaturmelodier):
Clodwill:
Alltför vek1
Tänk att miraklet hänt
Therése:
Världens dummaste tjej, alltså.
Fatta’ inte en grej, alltå.
Men nu hände det mej, alltså ….

Båda:
Ja, lyckan kan drabba just vem som helst:
”Boy meets jänta” stup i ett. (Therése)
”Kuf meets Tönta”, som ni sett! (Clodwill)
Knappast ett unikt fenomen.
Nej, fråga Inge och Sten!
Det är just sånt som aldrig slår slint.

Lek kurragömma, som vi, i Kärlekens labyrint!
Kärlekens labyrint …. Kärlekens labyrint (o.s.v.)

(Och så levde dom tillsammans lyckliga och glada?
I helvete heller!.)