Knirk knark (Lampan i mitt tak)
1951
Info
Original: ”Night the floor fell in” (Wheeley).
Insjungen på skiva av Hasse Burman.
År
1951
Sammanhang
Rameldags
Sångare
PR
Övrigt
LP (Ramels radiorariteter), CD (Povel Ramel Debut).
Text
Här i sängen ligger jag och hoppas att få en blund,
men se, det blir inte frid en enda sekund – Nej då!
För Petterssons här ovanpå har släkten på kalas,
du milde vilken smörgårdsbordsextas!
– Det är inte klokt, förstår ni! Varenda lördag är det samma liv! Jag får aldrig sova nån gång!
Idag är det värre än nånsin, förresten! Nu håller dom på att samlas kring stora
smörgåsbordet! Det måste va borta i högra hörnet, för det är en grop i mitt tak där, nämligen!
Det är alltid samma människor! Det är förmodligen alltid samma mat! Det är det där gamla
vanliga programmet med smör, ost och sill, och sylta och rödbetor, och bräckt nacke och
dansk skalle och allt vad det heter!
Ja, hela stora huset tycks skaka i sin grund.
Det borde kunna ses på seismografen uti Lund.
Jag lägger mej på mage, jag lägger mej på rygg,
men inte ens med kudden över huvet är jag trygg.
Ty sångarna är många fast rösterna är få
och dom som inte hittar nån ton, dom sjunger ändå.
Nej nej! Det här går aldrig väl!
Det bucklar i tapeten min, men ännu är den hel;
Och knirk knark, ett plötsligt litet knak!
Det kommer ifrån kroken som håller lampan i mitt tak.
Den lampan är ett monstrum, ett arv från morbror John;
Ett berg av glas och mässing på cirka fyra ton.
Den blev nog konstruerad med tanke på Versailles
och inte för att hänga inunder Petterssons på svaj.
Nej nej! Där lossna en gardin!
Och där föll två små byttor, den ena av porslin;
Och knirk knark, ett oupphörligt knak.
Med fasa i pupillen jag ser på lampan i mitt tak.
Så börjar dans och lekar när måltiden är slut,
från ”Hela Havet Stormar” till ”Sista Paret Ut”.
Det polkas och det schottas och tempot piskas upp,
men värst är nog fru Pettersson själv i full champagnegalopp.
Nej nej! Då rister varje fog;
Den petterssonska kärringen, hon visste vad hon tog.
Knirk knark, en nog så yppig sak;
Hon väger säkert nånting i stil med lampan i mitt tak.
Se där, där sprack min stora spegel! Ska det betyda tur?
Och utav gips och tegel det rasar skur på skur.
Och muntra sprickor jagar i takets stuckatur,
men jag tror att jag ska strunta i allt och ta en liten lur.
Nej nej! Där stack min vän John Blund,
och lämna mej i sängen med murbruk i min mun.
Knirk knark, det rasar stora flak
och särskilt många alldeles just kring lampan i mitt tak.
Nej, nu är måttet rågat, så på med morronrock
och upp till petterssonskan och hela hennes flock.
Med en röst som bara den har vars sömn har blivit störd
i hennes dörr jag höjer ett vrål med hopp om att bli hörd:
Hallå där!
Nej nej! Det här går inte an!
Så stampar jag i golvet det hårdaste jag kan.
Och krasch! Bom! Det svarar med ett brak
och från den stunden hänger det ingen lampa i mitt tak.
1951