Liten turistflamenco

1962

Info

Text och musik: Povel Ramel, 1962.

År

1962

Sammanhang

Dax igen

Sångare

Övrigt

LP (Dax igen), LP och CD (Knäppupplevelser), CD (Ramels klassiker), CD (Povels mångsidor).

Liten turistflamenco

Detta var ett nummer som ingick i jubelknäppuppen ”Dax igen”, 1962-63. Povel sjöng.

Aj, aj, aj, aj ,aj, aj, aj, aj, aj
Det enda som soliga Spanien mig gav var en dålig mage,
aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj-

Jag trampat detta usla golv i Barcelona
hela nittioåtta dagar,
med den sämsta av magar,
aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj , aj

Mitt dyra fosterland, får jag dig nånsin återse,
kanske om det vår Herre och Atlantic resebyrå behagar.
Allt jag hittills hört är, beklagar,
aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj.

För länge sen var vi rätt många
som startade utifrån Malmö.
Vi ville ta hela världen i famn,
vi började så smått med Köpenhamn.
På Kastrup fick vi sitta fyra dagar.
Tack vare arrangörernas söl,
vi levde på öl
och på räkor,
aj, aj, aj, aj ,aj, aj, aj, aj, aj, aj.

Så äntligen kom ett litet plan,
och packade tätt som sardiner
satt Andersson, Pettersson, Lundström och jag,
broderligt delande resans obehag.
Vi var ett litet flarn ut i stormen,
när luftsjukan sakta över oss smög,
och magen sög
över Pyrenéerna,
aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj

Broschyren var generös.
Den lovade oss guld och gröna skogar,
ett feeri av dans, glöd och kolorit.
Hur blev det sen när vi äntligen kom dit?
Mitt luxuösa rum på Mallorca,
ett utrymme lämpat såsom garderob
åt en mikrob,
utan anspråk.

I flagor från taket föll retuschen.
Det fanns flera hål i väggen än i duschen,
och dricksvattnet kryll´de av bakterier
som också var där på ferier.
Och så denna så kallade förstklassiga helpension,
och min mages reaktion.
Jag kan ännu känna dessa stekta bläckfiskarmar,
slingrande kring mina tarmar,
aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj.

De spanjorer som till äventyrs fanns kvar där ner i Söder,
dom doldes helt bak Andersson och Pettersson och Lundström och deras bröder,
och bak mig.
Alla försökte vi fast påfrestningen var enorm,
att hålla oss ut i Enterovioform,
aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj.

Hemresa, äntligen!
Första anhalt var Barcelona,
ett gammalt snuskigt rum som resebyrån fått låna,
och sen hände ingenting,
och iiiingenting,
och iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiingenting.
Slut var den sista slanten,
vi skvätte saffransris på representanten.

Olé!
UD lovar att hjälpa oss en vacker dag,
dom råkade komma just precis när jag,
var ute ett litet slag,
men min lilla mage.
aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj.

Olé!
Plötsligt borta var alla andra,
hela vintern har jag sedan här nere fått vandra,
vecka efter vecka efter vecka,
ensam i Spanien, så när som på Pekka.

Olé! – Håll käften!
Förbannade resebyrå, om jag den direktör´n kunde nå,
då skulle jag utan vidare betänkande honom klå.
Hur kan man göra så?
Är inte det att individens rättigheter kränka,
och uppe i höga nord sitter min stackars flamenca,
vad ska hon tänka?
Kanske undrar hon om vi fortfarande är gifta,
i morgon dag ska jag hem, om jag så ska lifta.

Och när jag kommer hem till mitt land
skall jag kyssa var björk,
än om där är mulet ibland,
och om vintern är mörk.
Hädanefter lockar mig ej, söderns sol och mystik.
Bara namnet Sverige för mig är som himmelsk musik.
Thore Skogman, fallera
eller Göing´flickera,
dans på en loge med dragspel
och så någonting till livs.
Hurra för en helsvensk potatis,
hurra för en biff Quantum Satis,
hurra för en sup och en sillsvans,
hurra för en kräfta med dillkrans.
Och så gås med krås och sås,
och så fettisdagsbullar därpå-å-å-å-å-å …..