Mammas köttbullar

1952

Info

År

1952

Sammanhang

Mitt allra första (1952), Vårblandning (1952)

Sångare

PR, Brita Borg, Martin Ljung.

Övrigt

LP (Ramels radiorariteter), CD (Povel Ramel Debut).

Mammas köttbullar

Sångsketch av Povel Ramel, 1952.
Numret framfördes av Povel Ramel, Brita Borg och Martin Ljung i radions ”Vårblandning”, maj 1952. Kursiverat nedan avser talade inslag. Transkriptionen har gjorts av Oskar Janner, Povel Ramel-sällskapet.

(Povel)
Hmm hmm

(Reporter)
Och nu ska vi be Povel Ramel komma med ett litet inslag

(Povel)
Ett ögonblick, jag ska bara göra färdigt.

(Reporter)
Jaha. Vilka… vad bjuder du på då?

(Povel)
Va?

(Reporter)
Vad bjuder du på?

(Povel)
Jag ska strax ägna mig åt dig, jag ska bara skriva färdigt den här visan.

(Reporter)
Vilka har du med dig då?

(Povel)
Jag har… ja det är Brita Borg, Martin Ljung, Allan Johansson, hela familjen är samlad. Och vi ska… jag har just avslutat en liten historia här som heter så mycket som… Mammas köttbullar heter den. Den är skriven två gånger förut men den här är den tredje gången och den gillas; och vi ska spela in och sjunga in det hela på skivmärke Gastronom.

(Brita)
Båd’ lycklig och gift sedan länge jag är.
I hemmet det råder en mild atmosfär.
Det finns blott en biton som skorrar och skär;
det är nån gång när jag lagat midda’n…

(Povel)
Midda’n

(Brita)
…som det hela kan låta så här:

(Povel)
Så här:

(Brita)
Är det lillgubben som kommer?

(Povel)
Ja, rätt gissat, Hedda lilla.

(Brita)
Du är bra sen, min mops.

(Povel)
Ja, du förstår, det drog ut på byrån så, förstår du. Det drog ut så väldigt på byrån, ser du.

(Brita)
Du ser att jag väntar troget vid min spis. Kom, ge Hedda en puss!

(Povel)
Mmm. Men vad har du där då? Vad får vi till middag?

(Brita)
Köttbullar.

(Povel)
Köttbullar?

(Brita)
Jaa…

(Povel)
Sniff sniff sniff
Vad är det för köttbullar?
Ska det vara köttbullar?
Tacka vet jag mammas köttbullar!

(Brita)
Det är sällan som du riktigt tappar koncepten.

(Povel)
Men det händer när du fuskar i recepten.
Vad är det för matkultur? Va?
Ska det vara matkultur?
Jag är van vid mammas köttbullar!

(Brita)
Uti vanliga fall trivs jag bra med ditt prat.
I vårt äktenskap är du en bussig kamrat.

(Povel)
Men du vet, när det gäller min dagliga mat
tål jag inga som helst surrogat.

(Brita)
Vilket sabla tjat.

(Povel)
Vad är det för köttbullar?
Ska det vara köttbullar?

(Brita)
Det ska vara köttbullar.
Det är mina köttbullar.

(Povel)
Strunt i dina köttbullar.
Ska det vara köttbullar
ska de vara mammagjorda!

(Martin)
Nå nå nå, kära vänner. Ta nu inte så illa vid er om ni eventuellt skulle känna igen de där… tongångarna. De är ju lika gamla som kokkonsten. Och den i sin tur är lika gammal som moderns okynniga tilltag att skämma bort sonen. Låt oss mana fram några små exempel. Om vi kastar våra ögon tillräckligt långt bak i tiden ska vi se om vi inte kan ta en glimt av den typiska urtidsfamiljen. Vi kommer med all säkerhet att finna många beröringspunkter. Det är egentligen bara att byta ut den elektriska spisen mot stenblock och trärätter, samt några små bitar flinta, måhända.

(Brita)
Är det du Uffe?

(Povel)
Aaa Gluffa.

(Brita)
Sen, Uffe.

(Povel)
Aaa Gluffa. Råka’ i slagsmål me’ en sabeltandad tiger. Jag vann. Så nu ska vi ha tigerragu till middag, Gluffa.

(Brita)
Nä, Uffe, jag har redan gjort köttbullar!

(Povel)
Va?

(Brita)
Köttbullar!

(Povel)
Sniff sniff sniff
Vad är det för köttbullar?
Ska det vara köttbullar?
Tacka vet jag mammas köttbullar!

(Brita)
Är vi där nu igen i den vanliga pärsen?

(Povel)
Men du har ju blandat stenflis i köttfärsen.
Vad är det för matkultur?
Ska det vara matkultur?
Jag är van vid mammutköttbullar!

(Brita)
Håll dig borta från mig och min köttgrytefront!
Sitt och skäms, stora karln, att bli blödig för sånt!

(Povel)
Men du lagar ju smeten på ren mastodont,
det går utanför min horisont!

(Brita)
Prata inte stront!

(Povel)
Vad är det för köttbullar?
Ska det vara köttbullar?

(Brita)
Det ska vara köttbullar.
Det är mina köttbullar.

(Povel)
Va? Strunt i dina köttbullar.
Ska det vara köttbullar
ska de vara mammagjorda, så det så!

(Martin)
Nå nå nå, låt oss vandra längre framåt uti historien! Och låt oss fastna ett ögonblick för en tjusande bild från den romantiska riddartiden! En sårad riddare vacklar in till den fagraste bland jungfrur. Tala!

(Povel)
Tack! Tack skön jungfru för er gränslösa omvårdnad!

(Brita)
Oh, ingenting, min herre. Ni blev så svårt sårad i den blodiga lek. Mig föll det bara naturligt att pyssla er.

(Povel)
Aah! Det var en fruktelig fejd! Den hade sånär lyktat riddarens liv. Men tack vare er, min snygga, nänns jag nu åter andas lugnt!

(Brita)
Seså, förtär nu något av detta! Det kommer att ytterligare bygga er upp.

(Povel)
Vad dväljes månne i karotten, skön jungfru?

(Brita)
Köttbullar, min tappre!

(Povel)
Köttbullar?

(Brita)
Ack jo…

(Povel)
Sniff sniff sniff
Vad är det för köttbullar?
Ska det vara köttbullar?
Tacka vet jag mammas köttbullar!

(Brita)
De ger styrka, min junker; ett rent livselexir.

(Povel)
Om ni bjuder mig dem drar jag ner mitt visir.
Vad är det för matkultur?
Ska det vara matkultur?
Jag är van vid mammas köttbullar!

(Brita)
Med en plåtsax jag uppklippt den dräkt ni var klädd.
Jag sett om era skråmor och lagt er i bädd.

(Povel)
Men när ni kommer med maten och såsen är svedd,
då blir till och med riddaren rädd!

(Brita)
You go to my head.

(Povel)
Vad är det för köttbullar? Va?
Ska det vara köttbullar?

(Brita)
Det ska vara köttbullar.
Det är mina köttbullar.

(Povel)
Ah, strunt i era köttbullar,
för ska det vara köttbullar
så ska de vara mammagjorda köttbullar!

(Martin)
Nå nå nå, det är tid för oss att hasta ytterligare framåt i tiden, mina vänner. Och för att inte bli tjatiga, gör vi nu ett riktigt långt skutt framåt. Är ni med? Vi hoppar ända fram till den gamla goda tiden.

(Povel)
Ja, just det! Den gamla goda tiden! Då man satt på Rydberg och du Nord och … och möjligen på skomakarkällaren, va! Då champagnen flödade, och en middag med sexton rätter kostade en och femtio. Och punschen! Punschen kostade en tolvskilling litern! Och köttbullarna var nere i två öre kilot. Men det var också ena jädrans köttbullar förstås. En gång blev jag så fly förpiskad så jag slog näven i bordet – som kostade en och tjugofem, förresten. Och så sa jag till servitrisen:
Sniff sniff sniff
Vad är det för köttbullar?
Ska det vara köttbullar?
Tacka vet jag mammas köttbullar!

(Brita)
Vi får hoppas att doktorn ska trivas med sin lunch.

(Povel)
Jag vill inte ha köttbullar stekta i punsch!
Vad är det för matkultur på det här stället?
Ska det vara matkultur?
Jag är van vid mamamammas matkultur!

(Brita)
Fast ni ätit var dag vid ert vanliga bord
tror jag aldrig jag hört ett förklenande ord.

(Povel)
Nä, det är sant, men det här gränsar nästan till mord!
Med vad tusan har pannan var’t smord?

(Brita)
Smet a la du Nord.

(Povel)
Nä men vad är det för köttbullar på det här stället?
Ska det vara köttbullar?

(Brita)
Det ska vara köttbullar.

(Povel)
Jaså!

(Brita)
Det är våra köttbullar.

(Povel)
Strunt i era gamla köttbullar,
för ska det vara köttbullar
ska de vara mammagjorda köttbullar!

(Martin)
Ja, här skulle vi ju egentligen kunnat sluta vår lilla kavalkad, men jag tror att vi först ska se hur det är med våra vänner från första början!

(Brita)
Men är nu din mat, lillgubben!

(Povel)
Nej! Jag har sagt att jag vägrar att sätta i mig dina missfoster till bullar, Heddakickan!

(Brita)
Det är nå’n på dörren!

(Povel)
Va?

(Brita)
Nu ska du se att vår Sune kom precis från Ishockeyn

(Povel)
Sune?

(Brita)
Ja!

(Martin)
Hej pap- mamma!

(Brita)
Hej hej!

(Martin)
Hej pappa!

(Povel)
Hej Sune!

(Martin)
Va’ e’re för krubb? Nä – spisa! Mammas köttbullar! Kalas!
Jaså är det köttbullar!

(Povel, Brita, Martin)
Ska det vara köttbullar
så ska de vara mammagjorda, och hör sen!