Mitt eget lilla skräckslott

Info

År

1959

Sammanhang

Funny Boy, tältet

Sångare

PR

Övrigt

LP (Ramel i bitar), LP och CD (Knäppupplevelser).

Detta sångnummer ingick i tältversionen av Knäppupps musikal FUNNY BOY, sommaren 1959. Povel Ramel använde sig där av sina gamla melodier för att göra detta skräckpotpurri, och numret blev en slags övergång mellan olika scener i musikalen – från Raringe herrgård till Mulliga Mollys krog.

Jag har mitt eget lilla skräckslott                                                         
någonstans uti det grå,
den som listar sig dit
han får nog att vila blicken på.
 
Titta det spökar, titta det spökar,                                                        
vita figurer, lakanskonturer,
allting är vitt, vitt, vitt
(stånk, stånk, stånk, stånk),
håret har också blivit vitt,
vilka slingor, slingor, slingor, slingor, slingelingeling,
 
men det är inte riktigt sant ändå,                                                         
för alla har dom blivit grå,
jag gått igenom strå för strå,
alla har dom blivit grå.
 
Det ser man bäst mot Vita Frun,
som står där mitt i en spökflock,
lik en pudrad rökrock,
nej, vad hon har blivit tjock.
 
Hon kallas Fat Mammy White,                              
hon svävar rund all night,
det är en sällsynt välgödd vålnad,
hennes kläder sitter tight
 
Detta märker man på sprickorna i särken,           
och många andra märken
vittnar om hjärtevärken,
olyckligt kär är denna vår fru.
Stackars gamla spöket,
går sin rond i köket,
offret för hennes dolda känslor nalkas nu.
 
Alla säger att han ser så läskig ut,                                                       
men han har ingen möjlighet att vara snygg.
 
För det är döde Laban,                                                                          
en junker, som halshöggs femtonhundratvå,
kommer med skall´n under armen och säger så:
 
Det är måndag morron                                                                          
och mitt huvud känns så tungt,
jag försöker att säg´ att det är måndag morron
och mitt huvud känns så tungt,
som det sitter nu,
jag ställer det på muren här
så det får tala till punkt.
 
Ni förstår att:
Tjo vad det va livat i kryptan i lördags,                                             
moster hon fastna med kåpan i kläm.
 
Sen Johansson fick det förlagt                                
så bär han numer´ huv´et i en liten ask
 
Och det är fan att han inte får på sin kokosnöt, 
i så fall sluppe han gå slottet runt och fråga:
 
Var är svålen broder,                                                                             
ser du svålen syster,
då blir det lätt en massa tissel och tassel,
rassel och prassel,
rassel till höger,
prassel till vänster,
brak överallt och knak överallt,
 
Naturljud, icke låta bra,                                                                        
övernaturliga naturljud inget att ha,
alla spöken dra sig tillbaka, klocka slår två,
Vita Fru ta med Junker Laban bort mot en vrå,
 
och sjunger:
Följ mig uppåt väggen,                                                                          
så syns vi aldrig mer.

Copyright: Povel Ramel-sällskapet