Orden brukar komma när man sjunger
1968
Info
År
1968
Sammanhang
De sista entusiasterna (1968), Som om inget hade hänt (2000)
Sångare
PR och Wenche Myhre (De sista entusiasterna – även Beppe Wolgers på Ideon). PR och Wenche Myhre (Som om inget hade hänt).
Övrigt
Text: PR och Beppe Wolgers. LP och CD (De sista entusiasterna), LP och CD (Knäppupplevelser), DVD (Povels pärlor), VHS (Som om inget hade hänt).
Orden brukar komma när man sjunger
Text: Povel Ramel och Beppe Wolgers. Musik: Povel Ramel – 1968.
Denna musikaliska dialog ingick i akt 2 av föreställningen ”De sista entusiasterna” (”Sommarentusiasterna” i tältet), 1968. På Idéon var det författarna Povel och Beppe tillsammans med Wenche Myhre som agerade, i tältet enbart Povel och Wenche. Nedanstående text avser framförandet i tältturnén, med reservation för att dialogerna inte är fullständiga; de kunde ofta variera något i ordvalet mellan föreställningarna. För fullständighetens skulle har även avslutet av studioinspelningen tagits med.
Povel sitter och spelar på franska Rivieran, och in kommer Wenche. Dialog uppstår (små avvikelser kunde förekomma):
….
– Vad är det för en melodi? (W)
– Ingen särskild. (P)
– Vem har skrivit den? (W)
– Ingen som har gjort, jag sitter här och leker bara. (P9
– Den är fantastisk, en av de bästa melodier jag hört. Har den nån text? (W)
– Nej. (P)
Men orden brukar komma när man sjunger. (P)
– Strålande! (W)
Orden brukar komma när man sjunger. (W)
Sjung den som du känner. (P)
Kul att vara vänner. (W)
– Det rimmar. (P)
En sån melodi, (W)
ah, den sitter skönt, men den måste ha ett namn. (W)
Namnet brukar komma när man sjunger. (P)
– Ah, Ca va, monsieur! (W till inkommande trädgårdsmästare/basist)
Trädgårsmästar’n kommer när man sjunger. (P)
Jag var ner till Cannes idag, (W)
tog en liten promenad,
drack en iskyld vin Rosé.
– Inte för kall, hoppas jag. (P)
Medelhavet lyste grönt, (W)
jag hade glömt min portmonnä.
Pengar brukar komma när man sjunger. (P)
En rynkig fiskargubbe blinka’ mot mig. (W)
Det dofta’ tång och seglen slog.
Och solen flödade och hjärtat sjöng.
Ja, hela livet bara log.
– Nej, hela livet bara log! Det är för banalt. Du åker in i Svensktoppen med en gång, om du håller på så där. Det här är en melodi med en slags blueskaraktär. Du måste försöka sjunga den lite ömt. (P)
– Ömt! (W)
– Mycket, mycket ömt! (P)
Ganska dyster är jag (W)
därför att i morgon dag,
ska jag gå till tandläkaren.
– Det är bra. Det är ömt. (P)
Hos en virrig gammal dam, (W)
spiller ständigt amalgam;
hos henne får man smärtor när man sjunger.
– Amalgam! Det är ett ord som ligger bra till i munnen, tycker jag. Det är ett sånt där bortglömt ord som aldrig får vara med i visor. Jag tror inte att jag har hört en amalgamvisa på tjugo år! Har du fler såna här bortglömda ord, så spott ut bara. Varsågod och skölj! Och hälsa Alice Timander på en gång. (P)
Upp till mosters pappa
leder det en trappa
med en ortoceratit. (W)
– Ortoceratit, haha! (P)
Ord som viadukt och plös, (W)
gråsten ifrån Hedenhös. (P)
De orden föds till liv när de blir sjungna. (W)
Nu ger jag tissel utan tassel en chans, (W)
tissel, tassel, tissel, tassel.
Har du ännu flera bortglömda ord nånstans? (P)
Jo, jag har nagelsaxfodral och hiss. (W)
– Vad säger du om: (P)
Rutten strutsäggsomelett,
trasig svagdricksetikett,
sprucken läpp och Empire State Buildings högsta toalett.
Ord som sångarna har glömt (W)
ska behandlas lite ömt.
Det finns ord som rodnar när dom sjunges. (P)
Varenda namnlös liten grunka och grej (W)
som fyllde sin funktion en gång.
En nittioåring som förälskar sig
får aldrig någonsin en sång.
– Det är sant. Det är alltför sant! (P)
Konsumtionsföreningskassarabatt! (P)
Acetylsalicylsyrelösningstratt! (W)
Beredningsutskotts-ordförande-ordinarie-vikarie-hatt. (P)
Vi hyllar alla glömda ting (P o W)
som män’skor slött har strött omkring
som hittills har försummats när man sjunger.
Scenversionens avslut och övergång till ”Pilotti”:
Det är ju konstaterat att:
Det dräller av gamla uttryck …… (övergång till ”Pilotti”)
Studioversionen slutar så här:
Ja, alla ord har rätt att bli besjungna gång på gång.
Copyright: Povel Ramel-sällskapet