På Sten Bromans tid

1977

Info

Text och musik: Povel Ramel, 1977.

År

1977

Sammanhang

Hyllning till Sten Broman 75 år (1977), På tre man hand, TV (1977)

Sångare

Övrigt

Ej på skiva.

På Sten Bromans tid

Visan skrevs till och framfördes av Povel vid Sten Bromans 75-årsdag, 25/5 1977.

Vad framtiden för med sig ingen enda jäkel vet,
för ingen enda jäkel vågar va profet.
Men jag kan ändå förutse, som gammal visionär,
att om hundra år då sjunger man så här
ungefär:

Sällan sken en sol så lustigt
som på Sten Bromans tid.
Aldrig var ett bier så mustigt
som på Sten Bromans tid.

Knaprigheten blev total kring
Fiskehusets spetter,
då i Sten Bromans dar
ska man sjunga en sång.

Ingen tös är nu förförisk
som på Sten Bromans tid.
Ingen karl så konnässörisk
som på Sten Bromans tid.

Amorösa tankar yrde likt
Fliegende Blätter,
då i Sten Bromans dar
hävdar Framtidens Sång.

Vem kan höja TV-tittfrekvensen
som på Sten Bromans tid?
Charma svenskt och norskt och Jensen
som på Sten Bromans tid?

Smaken styrdes smidigt hän mot Bach
från La Paloma,
då i Sten Bromans dar
vilken kunskap man fick.

(Ej har) Lumskebukten fest med vipägg
som på Sten Bromans tid.
Aldrig mötas väst och pipskägg
som på Sten Bromans tid.

Föga sprakar garderober
nu så polykroma,
som i Sten Bromans dar
då var slipsknut sa: Klick!

Ingen trotsar katarakter
som på Sten Bromans tid.
Ingen bannar vädrets makter
som på Sten Bromans tid.

Naturens ordning ”som en fjant
därovan arrangerat”,
blev i Sten Bromans dar
till en djävulsk idé.

Vem kan negligera dragspel
som på Sten Bromans tid?
Vem hörs korrigera prat-fel
som på Sten Bromans tid?

Ett uttal som land ”jäntlemän”
idag blir ”assepterat”,
gjorde på Bromans tid
ingen märkbar ”sussé”.

Var finns nu så skrämda kock-lag
som på Sten Bromans tid?
Inget hände så på klockslag
som just Sten Bromans tid!

Den som inte platsade i kar’ns
extrema schema
blev lätt i Bomans dar
nåt av ”Fähund och pest”.

(Men) än om folk bland attiraljerna
på Sten Bromans tid,
retade sig på detaljerna
i Sten Bromans ”svid”,

var allt som fanns emellan
ifrån baskus till damaskus
det på Sten Bromans tid
som man älskade mest!

Ja, så sjunger man idag om hundra år;
Gutår!