Pratrik
1949
Info
År
1949
Sammanhang
Grammofon
Sångare
PR
Övrigt
Text och musik: PR och Ulf Peder Olrog. CD (Gräsänklingsblues), CD (Povel Ramel Debut).
Pratrik
Text: Povel Ramel – Musik: Ulf Peder Olrog, 1949
Povel sjöng in denna lilla visa på 78-varvare 1949.
För transkriptionen står Rickard Blixt.
I sällskapsdjur jag alltid var’t betagen,
särskilt då i papegojor,
och därför jag beslutsamt häromdagen
uti en fågelbod steg in.
Jag fastna’ genast för en ljuvlig liten goja;
mitt hjärta smalt när som den sa godagodagoda.
Jag tänkte den ska pryda upp min enkla koja,
och strax en fyra hundralappar magrare blev jag.
Med fågeln på min axel gick jag se’n på promenad
för att demonstrera Stockholms stad.
Men när vi kom till Stureplan med allt dess larm och dån
flög den genast till trafikpolisens mikrofon,
och så skrek den så konstapeln tappa’ mössan.
Till hela Stureplan den sa’ godagodagoda,
godagodagoda!
Då gojan tycktes snabb att konversera
döpte jag den kvickt till Pratrik.
Men detta namn, begrep jag sedermera,
det lova’ mera än det höll.
Den första dan försökte jag med Vackra Klara,
men Pratrik bara svara’ mig godagodagoda.
Till slut så tiggde jag och sa’ att om han bara
försökte ändra det till Hej, så skulle jag bli gla’.
I månader jag slitit för att fågeln ska förstå,
varje sorts metod jag prövat på:
båd levande och döda språk, men Pratrik sitter stum,
och jag undrar smått om inte han är lite dum,
ty så fort jag sagt adjö och tänker kila
drar han en suck och säger gla’ godagodagoda,
godagodagoda!
Jag tror att med en vanlig gammal skata
resultatet blivit bättre.
I stället för att gojan lärt sig prata
har han nu fått mig likadan.
Varenda kväll när det är tyst och jag har lagt mig
jag hör mig säga till mig själv godagodagoda.
Jag blir förskräckt förstås, och doktorn han har sagt mig:
Ni får se upp med allt så’nt där, för det är inte bra.
I förrgår klockan tre, jag hade fattat mitt beslut:
Nu så skulle fågelskrället ut.
Och plötsligt röt jag PRATRIK med en röst som var burdus,
EN AV OSS SKA FÖRE KVÄLLEN LÄMNA DETTA HUS!
Det blev jag, och när jag gick och smällde dörren,
det sista som jag hörde va’ godagodagoda,
godagodagoda!
Godagodagoda!
Va’ sa’ du?
Godagodagoda!
Jaså, godagodagoda!
Va’ sa’ du?
Godagodagoda!
Godagodagoda!
Godagodagoda!
Godagodagoda!
Godagodagoda!
(tonar ut …….)
Copyright: Povel Ramel-sällskapet