Proffe

1942

Info

Text och musik: Povel Ramel, 1945. Visan tillkom under turné med Embassy Sextett, men spelades in på skiva först 1947. Den förekom även i F.F.F.F.:s "Julflugor", 26/12 1946, där Lisbeth Bodin sjöng den.

År

1942

Sammanhang

Embassy sextett (1942), FFFF (1946)

Sångare

PR (Embassy sextett och skivinspelning). Lisbeth Bodin och PR (FFFF).

Övrigt

Visan riktad till Ulf ”Proffessionelle Uffe” Sandström i Embassy sextett, 1942. CD (Svenska sångfavoriter), CD (En schlager i Sverige), CD (Povel Ramel Debut), CD PRS (Julflugor).

Under mig i våran kåk
i ett av stadens äldsta stråk,
från att ha varit lugn och ro
har det plötsligt bli’t ett himla tjo.

Grannens son, ett sjuårs frö,
sällan nådd av faderns spö,
har på sitt eget frömanér
satt skräck i vårt kvarter.

Utav en gammal släkting, gumma,
som jag förmodar ej är populär,
har han i julklapp fått en trumma,
och nu låter det så här:

Tararara bom bom, tararara bom bom, tararara bom bom bom bom!

Ifrån gatan hörs ett dån,
alla undrar varifrån;
titta där kommer Proffe,
min lilla trumslagarvän.

Röd om kinden och kavat,
ganska lik en tennsoldat;
titta där kommer Proffe.
Har ingen hängt honom än?

Han trummar långa, långa virvlar hela dan,
och det finns inga öronproppar kvar i stan.

Lagom söt och lagom fräck
har han bli’t vår gatas skräck;
titta där kommer Proffe,
min lilla rickebacka, rickebacka, rickebacka, rickebacka vän!

Folket som han trummar fram
får väl spatt av detta glam.
Många kan inte alls bo kvar,
och ”Att hyra” läses här och var.

Mutor vägra han att ta,
och inte gillar han chokla’.
Värden i huset reste fort
iväg till okänd ort.

Man har försökt att knäcka trumman,
och man har ofta lagt sig i försåt.
Men det har aldrig funnits
nå’n tillräckligt döv att komma åt.

Tararara bom bom, tararara bom bom, tararara bom bom bom bom!

Varje morgon klockan fem,
när jag och andra kommer hem,
ser ni, då vaknar Proffe,
min lilla trumslagarvän.

När han se’n reveljen slår,
glada rop runt huset går;
titta där kommer Proffe.
Har ingen hängt honom än?

Men hans föräldrar har på ett sätt ganska skönt;
att komma objuden till dem är inte lönt.

Så om jag var killens far,
fick han nog ha trumman kvar.
Titta här sitter Proffe,
så stick åt rickebacka, rickebacka, rickebacka, rickebacka hej!

Hör du Proffe lilla gosse,
kan du inte försöka va’ still?

Nej, stick åt pepparn med dig gubbtjyv,
jag trummar så mycket jag vill!