Rut Nilsson

Godag på er alla – mitt namn är Karl Nilsson
och jag ville sjunga en visa om mig själv.
Jag föddes i Småland av tvenne föräldrar
ja, närmre bestämt i en by som hette By.
Ett rött litet torp – med mossa på sitt tak.
Bak fönstret närmast köket jag först såg dagens ljus.
En säng och ett bord – två stolar och ett skåp,
just så såg rummet ut där jag först såg dagens ljus.
För Traddirajandidej – Hugg i och håll!
Min mor hette Sara Beata Johanna
Elvira Johanna Katrina Carolin
Gustafva Pernilla Johanna Therese
Albertina Johanna. Min fader hette Kurt.
Dom var, har man sagt – ett rekorderligt par.
Dom var på gott och ont – ja, dom var som folk är mest.
Min far han var stins – min mor hon kläckte ägg
Dom tjänte lite pengar, dom var som folk är mest.
För Traddirajandidej – Hugg i och håll!
I skolan i Frönum jag lärde att stafva
och läsa och skrifva och räkna och fysik.
Vi voro tjufyra elever i klassen.
Jag satt mot katedern där magister Mallblom satt.
Vid mig satt en pojk – och därbredvid en pojk.
Vid sidan av en pojke – en flicka och en pojk.
Bak dom satt en pojk – en flicka och en tös
och därbredvid en kvinna – en pojke och en pojk.
För Traddirajandirej – Hugg i och håll!
Den första lektionen så sade magistern:
Godag på er alla och varsågod och sitt!
Så sporde han oss vad vi hette i förnamn
och någon sa Erik och en annan sa Urban
och en ropte Klas – och en sa Madeleine
och en sa Kajsa-Frida och sen så var det rast.
Lektion numro två – sa någon Severin
och Hillevi sa resten och sen så var det rast.
För Traddirajandidej – Hugg i och håll!
Jag gick första klassen och andra och tredje
och sen gick jag fjärde och sen så gick jag hem.
Fick jobb upp vid sågen och staplade bräder
och bräder och bräder där och bräder om igen.
En del la jag så – och andra la jag så
en del la jag åt sidan, en del la jag för sej.
En del hade hål – dom lade jag för sig
och andra var för korta dom lade jag för sej.
För Traddirajandidej – Hugg i och håll!
En del hade kantskav, dom la jag på sitt håll,
en del hade böjt sej, dom lade jag för sej.
En del var angripna av blåhjon och nattsmyg,
dom la jag åt sidan i en särskild hög för sej.
En del hade krympt – dom lade jag för sej.
En del var prima virke dom lade jag för mej.
Jag staplade björk – och asp och lönn för sej.
Sen for jag till Amerika ett slag och hem igen.
För Traddirajandidej – Hugg i och håll!
Sen gifte jag mig med min hustru Linnea
och vi fick en pojke, en flicka och en son.
Vi flytta till Skövde och dom gick i skolan
och dom tog studenten och blev gifta och fick barn,
som nu vuxit upp – och gift sej och fått barn,
som just har slutat skolan och gift sej och fått barn,
som nu vuxit upp – och gift sej och fått barn.
Och jag blev stins och skild och gift och far till 14 barn –
som nu vuxit upp – och gift sej och fått barn,
som just har slutat skolan och gift sej och fått barn,
som nu vuxit upp – – – – – – –

Copyright: Povel Ramel-sällskapet