Sjö Nössepa Masjäär

1962

Info

Text och musik: Povel Ramel, 1962 (musiken något franskinspirerad!).

År

1962

Sammanhang

Far jag kan inte få upp mitt frukostägg (1963), PR med SOT (70-talet), I myggans vänkrets, TV (1979)

Sångare

Övrigt

Tänkt för ”Dax igen”, men fick inte plats. LP (Visor som trillat bredvid), LP (Ramels delikatesser), CD (Povels mångsidor), CD PRS (Povel på Mirabell).

Sjö Nössepa Masjäär

Visan skrevs egentligen till revyn DAX IGEN, 1962-63, men fick inte plats där, utan fick ligga till sig ett tag. Första gången den framfördes offentligt var i radions påskprogram, 1963, ”Far jag kan inte få upp mitt frukostägg”. Den framfördes sedan några gånger i pianoshowerna med Sven Olsons trio på 70-talet, var med i radioprogrammet ”Du minnen” med Beppe Wolgers, 1972, och i TV-programmet ”I Myggans vänkrets” med Uno Myggan Ericson, 1979. Därefter sjöngs den in på skiva av Povel till LPn ”Visor som trillat bredvid, 1981.
Nedan följer texter till versionerna från påskprogrammet 1963 och från skivinspelningen, 1981 (den senare har komprimerats något på 3 ställen):

Version: ”Far jag kan inte få upp mitt frukostägg”, 1963

Jag har läst i tidningen, att nu ska barnen små
få plugga franska, mycket mer än förr.
Vad ska det nu tjäna till? Dom har det svårt ändå,
där dom står gläntande på livets dörr.

Nya tiders dumfasoner!
Jag tog bara tolv lektioner,
och jag konverserar hurtigt med fransoserna.
Och jag förstår dom mycket bra,
och dom förstår mig också rätt bra,
fast vi har knappast nåt att säga varandra.

För varje gång jag frågar nåt, så svarar dom så här:
Sjö nössepa masjäär! Sjö nössepa masjäär!
Och axlarna far upp i höjd med pannan ungefär,
sjö nössepa, sjö nössepa, sjö nössepa masjäär!

Men det finns flera franska svar, ett annat som är bra
är: Kåmm si, kåmm sa, kåmm si, kåmm sa.
Och frågar du mig vad dom kom och sa så svarar ja’:
Oh la la, oh la la, sjö nössepa!

Tilltalar du fransosen på hans eget tungomål
och säger något rart, exempelvis ”Jawohl”,
så plötsligt står hans ögon ut som stora bruna bär:
Sjö nössepa, sjö nössepa, sjö nössepa masjäär!

Redan vid entrén i landet är jag komm ill få
och säger: Voálla! Isi mång bagage!
I den franska tullen hör man mycket tåligt på
med öppna munnar under var mustasch.

När jag omsorgsfullt berättar
vad jag har och underlättar
deras jobb, då släpper dom igenom vad som helst,
från kronjuveler till gevär.
Dom bara höjer axeln så här
och säger samma sak som alla dom andra.

Fransyskan hon är också nästan manisk med det där:
Sjö nössepa mång fräär! Sjö nössepa mång fräär!
Jag hörde med varenda flicka i Folies Bergère,
och alla sa dom samma sak: Sjö nössepa mång fräär!

Och friar du så får du blott i stället för ett ja:
Sjö nöö kåmmpråmm pa, sjö nöö kommpråmm pa!
Men hur kan då så många franska äktenskap gå bra?
Oh la la, oh la la, sjö nössepa!

Parisarna vet inte ens ett jota om Paris.
På det har jag bevis, jag frågade en kis:
Hur går man för att lättast komma till Trafalgar Square?
Sjö nössepa, sjö nössepa, sjö nössepa masjäär!

Överhuvudtaget klarar man sig utmärkt med
de glosor man som barn studerade.
Man ska bara ej begära något klart besked,
för det kan franska folket aldrig ge.

Det är ryckningar på axlar,
det är händer som utflaxar
liksom öronen på taxar, kort sagt bryderi!
Och därför bör man låta bli
att starta någon djupare dis-
kussion ty varje situation blir så pinsam.

På restaurangen råder samma sorts vokabulär
Sjö nössepa masjäär! Sjö nössepa masjäär!
Och språket är på matsedeln en källa till besvär.
Ty ingen vet vad nånting är, sjö nössepa masjäär!

Dom svarar när man hör om Böff Bäarnäsen är bra
blott kåmm si, kåmm sa! Kåmm si, kåmm sa!
Så hur kan alla fransmän veta just vad dom vill ha?
Oh la la, oh la la, sjö nössepa!

Men vinet, däremot, är lätt att peka på och få.
Jag drack en hel butelj, ja, kanske drack jag två.
Så gav jag dom min hatt och sa: Vad får jag för den här?

När inget vettigt svar jag fick
så tog jag snällt min hatt och gick.
Så gott som jag nu kunde gå
på en butelj, ja, kanske två.
Och nitton man kom rusande,
gendarmens bil kom susande.
Och som ett under sker ibland
så lossna deras tungors band.
Det franska språket flödade
och min kostym förödade.
Miljoner frågor stänkte runt,
det rörde sig om allmänt strunt.
Förmodligen om vem jag var,
och om jag hade pengar kvar,
och om jag visste vanligt hut.
Då hitta jag mitt svar till slut.
Ni vet, man lever som man lär,
och allt jag lärt, det var det här
som nu var användbart att ha:
Sjö nössepa, sjö nössepa, sjö nössepa masjäär!

Version: Skivinspeling, ”Visor som trillat bredvid”, 1981

Jag har läst i tidningen, att nu ska barnen små
få plugga franska, mycket mer än förr.
Vad ska det nu tjäna till? Dom har det svårt ändå,
där dom står gläntande på livets dörr.

Nya tiders dumfasoner!
Jag tog bara tolv lektioner,
och jag konverserar hurtigt med fransoserna.
Det går rätt bra, fast vi har knappast nåt att säga varandra.

För varje gång jag frågar nåt, så svarar dom så här:
Sjö nössepa masjäär! Sjö nössepa masjäär!
Och axlarna far upp i höjd med pannan ungefär,
sjö nössepa, sjö nössepa, sjö nössepa masjäär!

Men det finns flera franska svar, ett annat som är bra
är: Kåmm si, kåmm sa, kåmm si, kåmm sa.
Och frågar du mig vad dom kom och sa så svarar ja’:
Oh la la, oh la la, sjö nössepa!

Tilltalar du fransosen på hans eget tungomål
och säger något rart, exempelvis ”Jawohl”,
så plötsligt står hans ögon ut som stora bruna bär:
Sjö nössepa, sjö nössepa, sjö nössepa masjäär!

Redan vid entrén i landet är jag komm ill få
och säger: Voálla! Isi mång bagage!
I den franska tullen hör man mycket tåligt på
med öppna munnar under var mustasch.

När jag omsorgsfullt berättar
vad jag har och underlättar
deras jobb, då släpper dom igenom vad som helst.
Kör axeln upp och säger samma sak som alla dom andra.

Fransyskan hon är också nästan manisk med det där:
Sjö nössepa mång fräär! Sjö nössepa mång fräär!
Jag hörde med varenda flicka i Folies Bergère,
och alla sa dom samma sak: Sjö nössepa mång fräär!

Och friar du så får du blott i stället för ett ja:
Sjö nöö kåmmpråmm pa, sjö nöö kommpråmm pa!
Men hur kan då så många franska äktenskap gå bra?
Oh la la, oh la la, sjö nössepa!

Parisarna vet inte ens ett jota om Paris.
På det har jag bevis, jag frågade en kis:
Hur går man för att lättast komma till Trafalgar Square?
Sjö nössepa, sjö nössepa, sjö nössepa masjäär!

Överhuvudtaget klarar man sig utmärkt med
de glosor man som barn studerade.
Man ska bara ej begära något klart besked,
för det kan franska folket aldrig ge.

Det är ryckningar på axlar,
det är händer som utflaxar
liksom öronen på taxar, kort sagt bryderi!
Och mången diskussion i varje situation blir så pinsam.

På restaurangen råder samma sorts vokabulär:
Sjö nössepa masjäär! Sjö nössepa masjäär!
Och språket är på matsedeln en källa till besvär,
ty ingen vet vad nånting är, sjö nössepa masjäär!

Dom svarar när man hör om Böff Bäarnäsen är bra
blott kåmm si, kåmm sa! Kåmm si, kåmm sa!
Så hur kan alla fransmän veta just vad dom vill ha?
Oh la la, oh la la, sjö nössepa!

Men vinet, däremot, är lätt att peka på och få.
Jag drack en hel butelj, ja, kanske drack jag två.
Så gav jag dom min hatt och sa: Vad får jag för den här?

När inget vettigt svar jag fick
så tog jag snällt min hatt och gick.
Så gott som jag nu kunde gå
på en butelj, ja, kanske två.
Och nitton man kom rusande,
gendarmens bil kom susande.
Och som ett under sker ibland
så lossna deras tungors band.
Det franska språket flödade
och min kostym förödade.
Miljoner frågor stänkte runt,
det rörde sig om allmänt strunt.
Förmodligen om vem jag var,
och om jag hade pengar kvar,
och om jag visste vanligt hut.
Då hitta jag mitt svar till slut.
Ni vet, man lever som man lär,
och allt jag lärt, det var det här
som nu var användbart att ha:
Sjö nössepa, sjö nössepa, sjö nössepa masjäär!