Sorglösa brunn

1956

Info

År

1956

Sammanhang

Knäppupp III, Tillstymmelser

Sångare

PR och Brita Borg

Övrigt

LP och CD (Knäppupplevelser), CD (Ramels klassiker), CD (Som om inget hade hänt), CD (Povels mångsidor).

Test och musik: Povel Ramel, 1956. SORGLÖSA BRUNN var ett av bravurnumren i tredje knäppuppen, ”Tillstymmelser”, 1956-57. Den sjöngs där av Povel och Brita Borg.

Jag hör vissa ljud.
Det är liksom nå’t som gnyr och tutar runt omkring.
Hör ni också ljud?
Har man ingen fantasi så hör man ingenting.
Vad är det för ljud?
Ingen aning om.
Kära vänner hör
vilket glatt humör
som de ljuden sprider.

Det är dock musik.
Den far runt i luften, utan början, utan slut.
Ingen annan lik.
Jag kan inte minnas mej ha hört nå’t så’nt förut.
Den är specifik,
lite lätt antik,
som en slags vision
uti takt och ton
ifrån gångna tider.

Hör!
Bort i parken konserterar Sorglösa Brunns oktett!
Tonerna vitt och brett
klingar från Lilla Paviljongen.
Åtta feta gubbar, alla röda som oxkotlett,
under möda och svett
tutar horn och klarinett
och eskornett.

Se den flotte dirigenten, extravagant och trind!
Smekt av basunens vind,
fladdrar den vackra polisongen.
Hör musiken studsa från tribunen en munter ”stunn”,
både klatschig och klar,
i en rivande fanfar
kring Sorglösa Brunn.

Vid den mörka tubans dån
lyfter parkens alla duvor,
men en svan,
döv och van,
blir i dammen hela dan.

Taktbatongen till och från,
solens sken på pickelhuvor,
tonerna,
klangerna!
Och så melodierna:

Det är äkta marscher från Tyrolen,
det är Alpens ros och gamla Edelweiss,
Hopsassa och Klitschen-klatsch och Hertzen-schmertz,
och så repris på Edelweiss
stup i ett, stup i ett!

Det är Jungfruns bön och gamla Per och Anna
och Mascagnis ouvertyr till Vännen Fritz.
Dessemellan är det vals och struttpolkett
av allra sista Wienerschnitz
stup i ett, stup i ett!

Men –
Redan hägrar första pausen som efterlängtad lön.
Dagen är varm men skön,
punschen står immig i flacongen,
och musiken, även om den därefter klingar tunn,
har en viss karaktär
som ger särskild atmosfär
åt Sorglösa Brunn.

Har ni fantasi
må ni hoppa med mej in i tavlan här direkt!
Kan ni låta bli
när ni känner draget från en så romantisk fläkt?
Varför ej klä om
uti andanom?
Ta emot som lån
både paletån
och den långa kjolen.

Pricka dit en musch,
annars kan nog damen komma som hon går och står!
Herrn bör ta en dusch
utav doktor Müllers Preciosa i sitt hår.
Lite pommerskt vax,
ni är färdig strax!
Ta ert spanska rör
och ett milt humör
och träd ut i solen!

Hör!
Bort i parken konserterar Sorglösa Brunns oktett.
Vi tar en promenette
ditåt, mot Lilla Paviljongen.
I Cafét vi se’n beställer, som en habitué,
danska linser med té,
med en blick som är blasé
bak snip-pincené.

Mot förnämiteterna vi bugar så lojt vi kan,
när de gå av och an
utmed den stora trädgårdsgången.
Även om man sitter med en wienermaräng i mun,
ska man införstått le
mot en utvald societé
kring Sorglösa Brunn.

Krämpor överallt ifrån
samlas nu kring brunnens skopa.
Somt är gikt,
somt är dikt,
men en klunk per skaft är plikt.

Vattnet smakar järnfilspån,
strax på punsch hörs mången ropa.
Lättad se’n,
var och en,
tågar de förbi igen –

Se, grevinnan Casa de Miranda
bakom flor och vita plymer döljer sej!
Och det undras via mången höjd lornjett
om det är Casa eller ej
stup i ett, stup i ett!

Titta där, kommerserådet Nibbing!
Konsul Plysch med barn och nå’n sorts guvernant!
Och där stapplar gamla mamsell Hybriette
med mopsen Lott som är pregnant
stup i ett, stup i ett!

Jaa –
Man kan diskutera vattnets mirakulösa makt,
men till musikens takt
tillfrisknar hela konkarrongen,
och vi bildar alla för en lycklig romantisk ”stunn”
en beundrande grupp
när oktetten spelar upp
i Sorglösa Brunn.

Vi avundsjukt betraktat tavlan,
ej utan viss respekt.
Frigjord från hets och jäkt
värdigt man åldrades den gången.
Klart att man blev gammal när man kunde en daglig ”stunn”
per musik-injektion
balsamera sin person
kring Sorglösa Brunn.