Sturske Laban

1948

Info

Text och musik: Povel Ramel, 1947 (ja, egentligen började Povel jobba med den så smått redan 1945). Den spelades in på 78-varvare, 23/9 1948, och spelades även in som ett beredskapsprogram i radioserien "Rameldags", 1950.

År

1948

Sammanhang

Rameldags (1950), Frukostklubben (1957)

Sångare

Övrigt

LP (Ramels radiorariteter), CD (Ramels klassiekr), CD (Svenska sångfavoriter), CD (Povel Ramel Debut).

Nedan redovisas först en nedskriven version från 1947, därefter grammofoninspelningen från 23/9 1948 och som den sjöngs i beredskapsprogrammet ”Rameldags”, 1950. Slutligen redovisas den text som finns med i visboken ”Tänk dej en strut karameller”.

Version nr 1, 1947

Gammal Jiggler från Nordöstra Belrod (uppsamlad av Povel den Ramel)

Hans mor var spanjor och hans far var fakir,
tjo fadiradirija och tjo fadiradirej,
som red bak och fram på en glosögd tapir,
tjo fadiradirija di radirej hej hej!

Sturska Laban, di rajah, di kussikussikussimu,
gomseglet svaja och klockan var kvart i sju.

Han ville bli sjöman, ja fasen tro de’,
tjo fadiradirija och tjo fadiradirej,
och redan i vaggan han kräktes i lä,
tjo fadiradirija di radirej hej hej!

Sturske Laban ……………………………

Han tala ett mustigt och sjösäkert språk,
tjo fadiradirija och tjo fadiradirej,
och var han steg fram blev det kniffel och bråk,
tjo fadiradirija di radirej hej hej!

Sturske Laban ……………………………

Han hade en högst exclusiv apetit,
tjo fadiradirija och tjo fadiradirej,
han levde på kvinns och på ren akvavit,
tjo fadiradirija di radirej hej hej!

Sturske Laban ……………………………

Hans slantar försvunno i sus och i dus (Som äldre han levde i sus och i dus),
tjo fadiradirija och tjo fadiradirej,
och snart blev han pank som en lus i ett krus,
tjo fadiradirija di radirej hej hej!

Sturske Laban ……………………………

Då knocka han krögarn på ”Piltmores Saloon”,
tjo fadiradirija och tjo fadiradirej,
och gjorde ”sorti” med en kvarts million,
tjo fadiradirija di radirej hej hej!

Sturske Laban ……………………………

Så gifte han sig med en fet eskimå,
tjo fadiradirija och tjo fadiradirej,
och sägner om dem än i ishavet gå,
tjo fadiradirija di radirej hej hej!

Sturske Laban ……………………………
Och ungar dom fick, trettifem, trettisex,
tjo fadiradirija och tjo fadiradirej,
som hade de mest skaborösa komplex,
tjo fadiradirija di radirej hej hej!

Sturske Laban ……………………………

Ett pris på hans huvud det satts i var by,
tjo fadiradirija och tjo fadiradirej,
två tusende lire och en hattnål i bly,
tjo fadiradirija di radirej hej hej!

Sturske Laban ……………………………

Och Laban han tänkte ”Fy tusan, usch nej!”,
tjo fadiradirija och tjo fadiradirej,
”Nej, inte ska’ nå’n tjäna kosing på mej!!”,
tjo fadiradirija di radirej hej hej!

Sturske Laban ……………………………

Han köpte en pråm och stack utåt, till havs,
tjo fadiradirija och tjo fadiradirej,
Det enda dom hitta var tarmar och krafs,
tjo fadiradirija di radirej hej hej!

Sturske Laban ……………………………

Dom gräla om priset och levde som hin,
tjo fadiradirija och tjo fadiradirej,
fast tarmarna kom från ett nedslaktat svin,
tjo fadiradirija di radirej hej hej!

Sturske Laban ……………………………

Han lever numera som burgen malaj,
tjo fadiradirija och tjo fadiradirej,
ett fasen så lättsinnigt liv på Hawaii,
tjo fadiradirija di radirej hej hej!

Sturska Laban, di rajah, di kussikussikussimu,
gomseglet slaknat och klockan har slagit sju.

Version 2: Grammofoninspelning 23/9 1948

Skepparvals

Hans mor var spanjor och hans far var fakir,
tjong fadderadderia och tjong fadderadderej!,
som levde på rakblad och skummande bier,
tjong fadderadderia diraddirej, hej hej!

Ja, vad tror ni att det blev av en sån kombination? Jo, det blev en sjöman! Och vet ni vad han hette då? Jo …

Sturske Laban di raja di kussikussikussimu,
gomseglet svaja och klockan var kvart i sju!

Ja, flickorna föll när dom skåda hans ståt,
tjong fadderadderia och tjong fadderadderej!,
Dom nalkades tjogvis per cykel och båt …

Det vill säga, cykel och båt, det kallas ju på sjömansspråket för ”skepp o’hoj”. Det har vi hört förut! Och det var inte lite flickor som kom heller! Jösses nej! Det var hela högar av dom som stod på stranden och vinka. Jag minns att en gång var dom så många så hela kustremsan sjönk under dom, ta mig sjutton! Men det var inte deras fel och det var inte hans fel heller för den delen. Han kunde ju inte hjälpa att han hade sånt flicktycke. Och vilket flicktycke sen! Ni skulle bara hört flickorna viska hans namn:

Sturske Laban di raja di kussikussikussimu,
gomseglet svaja och klockan var kvart i sju!

Han lova dom trohet och äktenskap med,
tjong fadderadderia och tjong fadderadderej,
och i motsats till andra så höll han sin ed,
tjong fadderadderia diraddirej, hej hej!

Och med fruarna grundla’ han en koloni,
tjong fadderadderia och tjong fadderadderej,
en angenäm form utav polygami,
tjong fadderadderia diraddirej, hej hej!

Det var förresten nere i Söderhavet som den där kolonin låg. Den var på en liten ö belägen där, och den där lilla ön hette ”Szzh” (strupljud), och där bodde dom allihopa och hade så underbart så. Och dom enda människor som fanns där utom dom själva var en stam vilda flickjägare, som kom en gång i månaden för att växla frimärken. Och dom hade inrättat det tjusigt, förstår ni. Runtomkring i små hyddor av lera och kvistar, där bodde fruar och barn, och i mitten i ett stort rött hus av tegel där bodde:

Sturske Laban di raja di kussikussikussimu,
gomseglet svaja och klockan var kvart i sju!

Och tror ni mig inte så res över en dag,
tjong fadderadderia och tjong fadderadderej,
och när ni har hittat hans arkipelag,
tjong fadderadderia diraddirej, hej hej!,

då ska ni muta nån neger med minst half-a-crown,
tjong fadderadderia och tjong fadderadderej,
så visar han vägen till Labansson Town!
tjong fadderadderia diraddirej, hej hej!,

Och om ni nu inte kommer ända dit ned – Jag måste passa på och varna er, för det är en ganska lång väg dit och det kan ju bli krångel med valutan eller med vad som helst, det vet man ju! – så kan ni i alla fall alltid få en detaljerad skildring av hela historien ifall ni slår upp Nordisk Familjebok och tittar på:

Sturske Laban di raja di kussikussikussimu,
gomseglet svaja och klockan var kvart i sju!

Version 3: Rameldags, beredskapsprogram inspelat c:a 1950

Hans mor var spanjor och hans far var fakir,
tjong fadderadderia och tjong fadderadderej!,
som red bak-och –fram på en glosögd tapir,
tjong fadderadderia diraddirej, hej hej!

Han föddes på Grönland, strax bakom en säl,
tjong fadderadderia och tjong fadderadderej!,
och han frågade bums om han ej kommit fel,
tjong fadderadderia diraddirej, hej hej!

Och han hette så mycket som:

Sturske Laban di raja di kussikussikussimu,
gomseglet svaja och klockan var kvart i sju!

Han ville bli sjöman, ja tusan tro de’,
tjong fadderadderia och tjong fadderadderej!,
och redan i vaggan han spotta i lä,
tjong fadderadderia diraddirej, hej hej!

Ty vaggan var skutan i hans fantasi,
tjong fadderadderia och tjong fadderadderej!,
han hissade blöjan och segla däri,
tjong fadderadderia diraddirej, hej hej!

Han var ganska envis på den punkten också. Hans mamma förbjöd honom bestämt att göra så, men han envisades ändå med att segla omkring i sin vagga. Och grannarna hörde det hela och kallade honom för:

Sturske Laban di raja di kussikussikussimu,
gomseglet svaja och klockan var kvart i sju!

Så växte han upp och blev vansinnigt käck,
tjong fadderadderia och tjong fadderadderej!,
och trampade tolvtusensjuhundra däck,
tjong fadderadderia diraddirej, hej hej!

Med tummen och pekfingret döda han haj,
tjong fadderadderia och tjong fadderadderej!,
och var satt väl mössan om inte på svaj,
tjong fadderadderia diraddirej, hej hej!

Det var förresten en ganska snygg liten mössa som han hade, ska ni tro. Och den hade han fått av en farmor på Spetsbergen, som hade virkat den för egen maskin! Den var alldeles röööd, var den, med små oroliga trevliga gredelina kringlor i ena hörnet, hade den. Och så hade han sytt in sina initialer själv med gul björntråd, sydde han. Där stod S L med stora starka bokstäver. Och vet ni vad det betydde? Jo:

Sturske Laban di raja di kussikussikussimu,
gomseglet svaja och klockan var kvart i sju!

Sitt sjömansjobb kunde han mer än ni tror,
tjong fadderadderia och tjong fadderadderej!,
med tusende vågor var han du och bror,
tjong fadderadderia diraddirej, hej hej!

Och flickorna föll när dom såg hans profil,
tjong fadderadderia och tjong fadderadderej!,
Dom nalkades tjogvis per cykel och bil.
Det vill säga, det hette inte cykel och bil på den tiden! Det hette ju ”skepp o’hoj!”
Tjong fadderadderia diraddirej, hej hej!

Och det var inte lite flickor som kom heller! Jösses nej! Ibland när det var klar väderlek kunde man räkna ända upp till sextusensjuhundranittioåtta miljoner! Och Laban blev alltid lika förtjust i allihopa! Och särskilt tog han hem någon av dom till båten och sa dom mest rara saker. Och dom andra flickorna fick vackert stå kvar på stranden och vinka. En gång var dom så många så hela kustremsan sjönk! Det var ju synd om dem, men det kunde ju inte han hjälpa! Han kunde ju inte rå för att han hade sånt flicktycke! Och vilket flicktycke sen! Ni skulle vara hört flickorna i månskenet stå där och viska hans namn:

Sturske Laban di raja di kussikussikussimu,
gomseglet svaja och klockan var kvart i sju!

Version 4: Text i ”Tänk dej en strut karameller”, 1989

Hans mor var spanjor och hans far var fakir,
tjong fadderadderia och tjong fadderadderej!,
som red bak-och –fram på en glosögd tapir,
tjong fadderadderia diraddirej, hej hej!

Han föddes på Grönland, strax bakom en säl,
tjong fadderadderia och tjong fadderadderej!,
och han frågade bums om han ej kommit fel,
tjong fadderadderia diraddirej, hej hej!

Och hans namn det var:

Sturske Laban di raja di kussikussikussimu,
gomseglet svaja och klockan var kvart i sju!

Han ville bli sjöman, ja tusan tro de’,
tjong fadderadderia och tjong fadderadderej!,
och redan i vaggan han spotta i lä,
tjong fadderadderia diraddirej, hej hej!

Ty vaggan var skutan i hans fantasi,
tjong fadderadderia och tjong fadderadderej!,
han hissade blöjan och segla däri,
tjong fadderadderia diraddirej, hej hej!

Han var ganska envis på den punkten! Hans mamma förbjöd honom bestämt att göra så, men han envisades ändå med att segla omkring i sin vagga. Och grannarna hörde det hela och kallade honom för:

Sturske Laban di raja di kussikussikussimu,
gomseglet svaja och klockan var kvart i sju!

Så växte han upp och blev vansinnigt käck,
tjong fadderadderia och tjong fadderadderej!,
och trampade tolvtusensjuhundra däck,
tjong fadderadderia diraddirej, hej hej!

Med tummen och pekfingret döda han haj,
tjong fadderadderia och tjong fadderadderej!,
och var satt väl mössan om inte på svaj,
tjong fadderadderia diraddirej, hej hej!

Sitt sjömansjobb kunde han mer än ni tror,
tjong fadderadderia och tjong fadderadderej!,
med tusende vågor var han du och bror,
tjong fadderadderia diraddirej, hej hej!

Och flickorna föll när dom såg hans profil,
tjong fadderadderia och tjong fadderadderej!,
Dom nalkades tjogvis per cykel och bil,
tjong fadderadderia diraddirej, hej hej!

Det heter förresten inte ”cykel och bil” i hans fall utan ”skepp o’hoj”! Och det var inte lite flickor som kom heller! Ibland när det var klart väder kunde man räkna ända upp till 678 miljoner! Och Laban blev alltid förtjust i någon av dom, och henne tog han ombord och friade till. Dom andra fick vackert stå kvar på stranden och vinka. En gång var dom så många så hela kustremsan sjönk! Det var ju synd om dem, men det kunde ju inte han hjälpa! Han kunde ju inte rå för att han hade sånt flicktycke! Och vilket flicktycke sen! Ni skulle bara ha hört dom viska hans namn:

Sturske Laban di raja di kussikussikussimu,
gomseglet svaja och klockan var kvart i sju!

Han lova dom trohet och äktenskap med,
tjong fadderadderia och tjong fadderadderej,
och i motsats till andra så höll han sin ed,
tjong fadderadderia diraddirej, hej hej!

Och med fruarna grundla’ han en koloni,
tjong fadderadderia och tjong fadderadderej,
en angenäm form utav polygami,
tjong fadderadderia diraddirej, hej hej!

Det var förresten på en liten söderhavsö som den där kolonin låg. En förtjusande liten ö. Den hette ”Szzh” (strupljud), och var mycket avsides belägen. De enda människor dom såg till var en stam vilda flickjägare som kom en gång i månaden för att byta frimärken. Men den lilla kolonin trivdes med ensamheten även om det inte alltid var så säkert att ensamheten trivdes med den. Och trevligt och praktiskt hade man ordnat det för sej, Runt omkring i små hyddor av lera och kvistar bodde kvinnor och barn och i mitten i ett stort rött tegelhus bodde:

Sturske Laban di raja di kussikussikussimu,
gomseglet svaja och klockan var kvart i sju!

Och tror ni mig inte, res över en dag,
tjong fadderadderia och tjong fadderadderej,
och när ni har hittat hans arkipelag,
tjong fadderadderia diraddirej, hej hej!,

så muta nån neger med minst half-a-crown,
tjong fadderadderia och tjong fadderadderej,
då visar han vägen till Labansson Town!
tjong fadderadderia diraddirej, hej hej!,

Och skulle ni inte ha nån möjlighet att resa dit – vem vet, det kan ju bli krångel med valutan eller nåt sånt – så kan ni få en detaljerad beskrivning av det hela om ni slår upp Nordisk Familjebok och tittar på:

Sturske Laban di raja di kussikussikussimu,
gomseglet svaja och klockan var kvart i sju!