Svante! SSSS! Va inte larvi

1952

Info

Text och musik: Povel Ramel, 1953. Visan sjöngs första gången i radioprogrammet "När schlagern slog sig", 18/2 1953, men är mest känd som ingående i filmen "I dur och skur", 1953. Den gavs även ut på 78-varvare med märket Metronome samma år.

År

1952

Sammanhang

När schlagern slog sig (1953), I dur och skur (1953)

Sångare

PR, Marion Sundh, Oscar Rundqvist, Martin Kåge (När schlagern slog sig). PR, flickery Flies (I dur och skur).

Övrigt

LP och CD (Återbesök i holken), CD (Ramels klassiker), CD (Povels mäångsidor), CD (Karamaller), DVD (I dur och skur), DVD (Den stora Povel Ramel-boxen).

Rej di Bo-Pa-Pi-Doo-dah!
Tjingelingeling Pang Boj-di-Dott!
Rej di Bo-Pa-Pi-Doo-Dah!
Tjingelingeling Pang Boj-Dott!

Den stora gården låg där smekt av sommarvindens fläkt,
och folket slet och jobbade i skördetidens jäkt.
En enda liten knatte bröt sej ut ur denna hop,
och vart han kom så fick han alltid höra samma rop:

Hej! Svante! Ssss! Va’nte larvi!
Svante! Ssss! Va’nte larvi!
Svante! Ssss! Va’nte larvi!
Följ med till krusbärsbuskarna!

Minns att du lovat mamma
fyra liter mesamma!
Fyra liter anamma!
Så, följ med till krusbärsbuskarna!

Kom, låt oss vandra hand i hand
allt längre in i kursbärsland!
Ingen ska kunna räkna oss till fuskarna
i buskarna!

Så Svante! Ssss! Va’nte löjli!
Svante! Ssss! Va’nte fåni!
Svante! Ssss! Va’nte konsti!
Följ med till krusbärsbuskarna!

Rej di Bo-Pa-Pi-Doo-dah!
Tjingelingeling Pang Boj-di-Dott!
Rej di Bo-Pa-Pi-Doo-Dah!
Tjingelingeling Pang Boj-Dott!

Min pappa tycker om krusbär.
Min pappa tycker om krusbär.
Min pappa tycker om krusbär,
för dom sticker i munnen.

Min mamma tycker om krusbär.
Min mamma tycker om krusbär.
Min mamma tycker om krusbär,
för dom sticker i munnen.

Men jag kan inte med krusbär.
Nej, jag kan inte med krusbär.
Nej, jag kan inte med krusbär,
för dom sticker i munnen.

Jag plockar inte ned krusbär.
Jag plockar inte ned krusbär.
Jag plockar inte ned krusbär,
för dom sticker i munnen.

Rej di Bo-Pa-Pi-Doo-dah!
Tjingelingeling Pang Boj-di-Dott!
Rej di Bo-Pa-Pi-Doo-Dah!
Tjingelingeling Pang Boj-Dott!

Den lille sökte nu sin tröst bland gårdens alla djur,
bland grisarna i stiorna, bland kossa, får och tjur.
Men ingen framgång hade han vart än han gick sin kos,
ty han fick alltid samma råd från tryne, näbb och nos:

Hej! Svante! Ssss! Va’nte larvi!
Svante! Ssss! Va’nte larvi!
Svante! Ssss! Va’nte larvi!
Följ med till krusbärsbuskarna!

Minns att du lovat mamma
fyra liter mesamma!
Fyra liter anamma!
Så, följ med till krusbärsbuskarna!

Kom, låt oss vandra hand i hand
allt längre in i krusbärsland!
Ingen ska kunna räkna oss till fuskarna
i buskarna!

Så Svante! Ssss! Va’nte knasi!
Svante! Ssss! Va’nte tyken!
Svante! Ssss! Va’nte räli!
Följ med till krusbärsbuskarna!