The Funny boy show

1958

Info

Text och musik: Povel Ramel, 1958. Numret fanns med i inledningen av musikalen "Funny Boy", 1958-59. För att "förroliga" föreställningen i tältturnén, sommaren 1959, sattes även monologen "Klasskamp" in i numret, där Povel excellerade i rollen som skollärare i en bråkig klass. Denna monolog bygger i sin tur på en novell med samma namn, ingående i Povels bok "Min galna hage", 1957. "Klasskamp" har även lagts upp bland 'Texter / Sketcher och monologer' på denna hemsida: <em><strong></strong></em>

År

1958

Sammanhang

Funny boy

Sångare

Övrigt

Visst återbruk av gammalt meloditema. I tältversionen finns monologen ”Klasskamp” inbäddad. LP och CD (Knäppupplevelser).

The Funny Boy Show (Don’t miss The Funny Boy Show) – inkl. Klasskamp

Släpp allt vad ni har, säg till kamraterna,
att bilda en ring kring apparaterna:
Don’t miss The Funny Boy Show.
Skynda på, skynda på, skynda på!

Gott folk, jag vädjar till er:

Lyssna nu noga till mig punkt för punkt,
jag höjer mitt finger som en skoladjunkt:
Now, don’t miss The Funny Boy Show.
Skynda på mina lärjungar små.

Det där med mig som lärare och ni som elever, det är en ganska bestickande tanke. Det påminner mig om min egen gamla skola en gång i världen. Där gick det ganska livligt till på lektionerna. Ungefär så här kunde det låta:

– Sitt ner allesammans! Frans-Magnus stänger dörren. Vi ska slå upp böckerna på sid tju’sju. Vad är det, Herbert?
– Jag har inte min bok med mej, magistern.
– Jaså, varför inte det då?
– JoförattimorsenärjagskullegåkompappaochsaattVernerhadefåttmässlingensåattjagmåstegå medGovertsbyxortillskräddarenförGovertharbaraettparbyxorsomärhelaochnuhadedomgått söndersåGovertficktasinagamlabyxormendomkanhanbarahaendaghögstförsengårlagningen
uppochdetkommerinvattenomhansättersigisnönochdetbrukarhangörafördomåkeriskanabakom
stallethanochSpinkesånukundeinteVernergåmedGovertsbyxortillskräddarenförhanhadefått
mässlingenförhanhadelovatmammaattgöradetsånunärintemammavarinneförhonvarhos
HenrikssonsochstädasåsapappaattdetbarbättreattjagtogGovertsbyxordtillskräddaren.
– Vad har det där med boken att göra då?
– Jo, för jag glömde den, fick byxorna i stället.
– Ha, ha, ha, hi, hi, hi!
– Tyst i klassen! Du får sitta och läsa tillsammans med Mosa där. Vi ska läsa stycket som börjar med ”Haralds häst”. Var så god och läs ……… Nurre!
– Haralds häst är svart och vit. Se så lustigt den skuttar omkring i däl….. i dä ….
– I dälden.
– Va?
– I dälden.
– I dälden? Se så lustigt den skuttar omkring …. i dälden. Harald har döpt hästen till Säker. Säker och Harald äro de bästa av vänner. Tidigt varje …
– Magistern!
– Ja, vad är det Dumbrian?
– Hemma på min farbrors gård i Örsätra har vi en häst som är svart och vit, fast den heter inte Säker.
– Jaså! Vad heter den då?
– Den heter Drabant.
– Jaha!
– I somras red jag barbacka på den.
– Jaha! Ja, det är bra. Tyst! Läs vidare!
– Säker och Harald äro de …
– Och jädrar vad det gick undan när jag red barbacka på Drabant, hi hi hi.
– Vad är det för språk du använder? Håll tyst, sa jag! Läs!
– Säker och Harald äro de bästa av vänner. Tidigt varje…
– Magistern!
– Ja, vad är det Fanny?
– Jag har örsprång.
– Örsprång! Det kan jag inte tänka mej.
– Jo, det petade till i örat, hi hi. Mamma säger att det är örsprång.
– Ja, du får sitta och vänta och se om det går över, annars får du väl gå hem då. Läs!
– Säker och Harald äro de …
– Hur länge ska jag vänta om det inte har gått över innan jag får gå hem?
– Tyst Fanny! Och spotta ut tuggummit du där borta! Ta det i näsduken! Så, ja! Läs!
– Säker och Harald …
– Är det dags att komma nu?
– Nää.
– Var har du varit då?
– Hemma.
– Hemma, vad är det för svar. Varför kommer du för sent då?
– Jag vet inte.
– Vad säger du?
– Jag vet inte.
– Vad säger du?
– Jag vet inte.
– Vet inte. Det här andra gången på två da’r. Vill du ha anmärkning för för sen ankomst va?
– Nää.
– Nästa gång så blir det det.
– Jaa.
– Glöm inte det.
– Jaa ……. Nää.
– Sätt dej där, och så läser du.
– Säker och Harald …
– Nej, sitt på din vanliga plats. Du vet mycket väl var du ska sitta.
– Säker och Harald …
– Det har inte gått över, magistern.
– Vad då?
– Örsprånget, hi hi. Det petar i ett kör.
– Du får sitta och vänta och se om det går över.
– Hi hi hi!
– Tyst! Du får vänta tills det ringer, sa jag.
– Ja, men det ringer nu.
– Nej.
– Jo, i örat.
– Du får vänta tills skolklockan ringer.
– Tack, magistern. Adjö!
– Nej, Fanny. Vart går du? Hör du inte?
– Nää, hi hi. Adjö!
– Åh, låt henne gå, så får vi äntligen lite lugn i klassen, och så läser du.
– Säker och Harald ….
– Rrrrrrrrrrrriiiiiiiiiiiiiinnnnnnnnnnggggggg!
– Hurra! Rasten är här!

Kom hitåt och framåt, jag vet att vi har
ett par miljoner varma platser kvar.
Militärer och festfolk och barn äga rätt
till en enda stor biljett.
Vi har det inte lätt,

för vi jobbar hårt för eran TV-titt,
så strunt i program som ligger breve’ mitt.
All set, we’re ready to go.
But promise me one thing:
Don’t miss the Funny Boy Show