Till havsbandet

1964

Info

Text och musik: Povel Ramel, 1964. Visan sjöng första gången av Birgitta Andersson i ett TV-program med Martin Ljung, 5/1 1965. Därefter har Povel själv vid några tillfällen framfört den, t ex i konserten "Ramelodia Lusticana" på Göteborgs Konserthus, 2001.

År

1964

Sammanhang

Hr. M. Ljung, TV (1965), Div radio (70-talet), PR med SOT (70-talet), Ramelodia Lusticana (2001)

Sångare

PR och Birgitta Andersson (Herr M. Ljung, Valhallavägen, TV). PR (Högst uppe på berget, radio 1970). PR (Frukostklubben, radio 1971). PR (PR med SOT – förekom sparsamt). PR (Ramelodia Lusticana).

Övrigt

LP (Ramels delikatesser – Birgitta A), CD (Ramelodia Lusticana), CD PRS (Povel på Mirabell).

I havsbandet står jag och tittar
på sulor och labbar och trut,
som dyka bland tång och maneter
att fånga en långa på lut.

Sniket bevakad av marulk och haj
simmar en knölsvan med knölen på svaj.
Grodlåret spritter i näbben hans:
Till havs! Till havs!

En håkäring slök en kotlettfisk
som just skrek sitt gälla: ”Kotlett!”
I snålvattnet bidar en makrill
i väntan på rester.

Stackare den som vill töva och dalta!
Vattnets paroller är grymma och salta.
Detta är havets omutliga lag:
Antingen du eller jag.

En krabbtaska kniper en stensnultra
djupt under böljan den blå,
och sjögurka, rankfoting, sjurygg
och knot tittar avundsjukt på.

Brugden han tar allihop om han vill.
Sulan med labben i truten fick sill.
Jag fick en ål om min runda hals:
Till havs! Till havs!

Så lugn ligger ytan, i spilloljans
spektrum sig speglar en vigg.
Där vänder en rostig konservburk
Sitt ABBA mot himlen.

Avloppens rör spottar ut och förstoppas,
makrillen fylkas och väntar och hoppas.
Tomflaskor knäcks mot ett hörn utav Tjörn:
Bottles of no return.

Då, ett tu tre dyker upp en gestalt.
Hej hoppeti hå!
Det är en grodman med fenor och allt.
Hej hoppeti hå!

Hej hoppeti jopplala!
”Havet gör mig så gla så glaa.
Jag har knuffat en hummer!”
Hej hoppeti hå!

Raskt på en klippa han svingar sig opp.
Hej hoppeti hå!
Där ska han njuta sitt kaffe med dopp.
Hej hoppeti hå!

Hej hoppeti jopplala!
”Säg, vad är det för da i da?
Jag har vatten i klockan!”
Hej hoppeti hå!

När skymningen faller och fyren i
väst visar kon över tratt,
går friden i vattnet och rundmunnen
kysser en tunga god natt.

Havsnålen sluter sitt öga så sött.
Darrockan stannar och piggvar är trött.
Gråsuggan drömmer sig bort från land:
Till havs! Till havs!

Se bläckfisken mångarmad, stor
skriver åtta små brev hem till mor.
Och grodmannen slumrar på ytan
av makrill bevakad.

Fram till i morrn skall här stillestånd råda.
Sen blir det du eller jag eller båda.
Ty det är havets orubbliga krav,
just att få vara ett hav.