Tjo vad de va livat i holken

1947


Info

Text och musik: Povel Ramel, 1947. Visan ingick, något ofärdig, i Zoologiskt putpurri i radions "Fyra kring en flygel", 10/10 1947. Därefter fullbordades den, och Sigge Fürst sjöng den i flugighetsprogrammet "Vinterzurr", 5/12 1947. Den hördes så ofta i både radio och på scen. Inspelning på skiva ägde rum 26/2 1948.

År

1947

Sammanhang

Fyra kring en flygel (1947 o 1950), FFFF (1947 o 1948), Midsommar, radio (1948)

Sångare

PR (Fyra kring en flygel). Sigge Fürst (FFFF, Vinterzurr 1947). PR med ensemblen (FFFF, Bland flugor och zebror 1948). PR (Midsommar, radion).

Övrigt

I ”Fyra kring en flygel” ingår den i Zoologiskt potpurri, 1947 (något ofärdig) och 1948. Povel har spelat in visan två gånger, 1948 och 1991 (den senare i raggieversion). Många dragspelsorkestrar har spelat in stycket. LP (Ramels radiorariteter), LP och CD (Återbesök i holken), CD (Ramels klassiekr), CD (Svenska sångfavoriter), CD (Som om inget hade hänt), CD (Povels mångsidor), CD (En schlager i Sverige), CD (Karameller), CD (Povel Ramel Debut).

Goder afton, får jag lov att presentera mig,
jag är fågel och jag heter Flax.
Är ni ”orrenitolog” och vill studera mig
så passa på för nu är det så dags.

Jag har fått en liten fjäder som ni nog kan se
i min övriga dräkt någonstans.
Ja, det börja häromkvällen i ett träd breve,
där min farsa gav middag med dans.

Tjo vad de’ va’ livat i holken i lördags,
Moster, hon fastna med näbben i kläm.
Tjo vad de’ va’ livat i holken i lördags
uti de tokiga stararnas hem.

Tjo vad de’ va’ livat i holken i lördags,
alla for runt i en flygande dans.
Tjo vad de’ va’ livat i holken i lördags,
fyllkajor är vi ju lite till mans.

Kvitt, kviddelikvitt, ropa Farfar förskräckt,
Farfar förskräckt, ja just Farfar förskräckt.
Kom, alla mesar, för nu är det kläckt,
för nu är det pippi direkt!

Ha, ha, ha, tjo vad de’ va’ livat i holken i lördags,
hålet var täppt redan kvart över fem.
Tjo vad de’ va’ livat i holken i lördags
uti de tokiga stararnas hem.

Jag tror alla vilda fåglar som i skogen fanns
ställde upp på vår nattliga zwyck,
och till dom som var för stora att få rum nånstans (ja, det fanns ju några tranor som var lite för stora att få rum nånstans)
bar vi ut både föda och dryck. (men till dom bar vi ut både föda och dryck)

Hela natten häll vi på med både stoj och glam,
stick i stäv mot vår sångarprincip.
Så när solen sen på söndagsmorron titta fram
då var det lögn att få höra ett pip.

Men, tjo vad de’ va’ livat i holken i lördags,
aldrig man skådat en muntrare gask.
Tjo vad de’ va’ livat i holken i lördags,
borta i ett hörn var det dragkamp på mask.

Tjo vad de’ va’ livat i holken i lördags,
Näbbar och klor över flaskor och fat.
Tjo vad de’ va’ livat i holken i lördags,
ja, storken var där fastän mera privat.

Kvitt, kviddelikvitt, alla fjädrarna rök,
fjädrarna rök, visst, fjädrarna rök.
Kring tolvsnåret lekte vi duva och hök,
och sen blev det kaffe med gök.

Tjo vad de’ va’ livat i holken i lördags,
flygande byling kom dit i patrull.
Tjo vad de’ va’ livat i holken i lördags,
av fulla små finkar blev finkan så full.

Tjo vad de’ va’ livat i holken i lördags,
Morfar höll tal så man tog till sin lip.
Tjo vad de’ va’ livat i holken i lördags,
kors vilka stora bevingade pip.

Tjo vad de’ va’ livat i holken i lördags,
med varsin skata man tog sig en tur.
Tjo vad de’ va’ livat i holken i lördags,
näbb emot näbb, såsom städade djur.

Kvitt, kviddelikvitt, det var långtifrån torrt,
långtifrån torrt, långtifrån torrt.
Sura i krävan vi flaxade bort
men kommo tillbaks inom kort.

Ja, tjo vad de’ va’ livat i holken i lördags,
Moster, hon fastna med näbben i kläm.
Tjo vad de’ va’ livat i holken i lördags,
uti de tokiga stararnas hem.

Rödmarkerat: Sjöngs ej på skivinspelningen.

Copyright: Povel Ramel-sällskapet