Trubaduren

1974

Info

Text och musik: Povel Ramel, 1974. Numret framfördes av Povel själv i "PoW Show II", 1974. I LINGONBEN finns grundmanuset publicerat, men här redovisas den version som framfördes i showen:

År

1974

Sammanhang

PoW Show II

Sångare

Övrigt

LP och CD (PoW Show), LP (Ramels delikatesser), CD (Povels mångsidor), DVD (Povels pärlor).

Trubaduren

Ja ska be å få framföra en hoper ord å toner som ja har tota ihop själv och som ja kallar för Kärleken ti Mänskliheten åmma sejjer:

Båd till höger och till vänster
finns det fel å finns förtjänster.
Detta har vi från det ogrumlade bonnförståndets källa,
åmmasejjer.

Du kan göra dina tester
båd i öster å i vester.
Du ska finna plus- å minuskurvor löper parallella,
åmmasejjer.

Liksom svart å vitt
tillsammans bildar grått,
e mänskliheten en produkt av både ont å gott.

De finns mänskor som e dumma,
och andra som e snälla.
Varje gång vi konstaterar de så e vi aktuella,
åmma sejjer.

Så en vers, så en vers om att vissa mornar känner man sej lite taskig när man vaknar va,
å andra mornar känner man sej kanse inte fullt så taskig:

Vissa mornar e man glader,
andra mornar får man spader.
Om man slår ihop’et e man både glader å får spader.

Ena dagen bär de uppåt,
andra dagen går det – neråt!
Det är berg å dalar vilket håll som ögonen än ser åt.

Söka sanning är
ju varje mänskas plikt,
men sanning e en blanning utav verklighet å dikt.

Solen lär ju skola skina
även när som natten faller.
Men där har vi ingen insyn alls å måste tro på skvaller,
åmma sejjer.

Så en vers, så en vers om att pressen blandar sina groggar:

Pressen blandar sina groggar
uppå onda ting å goda.
Å dom onda e som whisky å dom goda e som soda.

Men me tusen lånta fjedrar
våran språkdräkt e uppblannad.
Man går hem å slår i lexikon, först sen blir man förbannad!

De finns krig å fred, va,
å kärlek liksom hat, va,
men de som de finns mest av e en jädrans massa prat.

Å en jädrans massa sång för den delen. Åsså seglar vi direkta in i kodan. Den handlar om att man kan reta sej på mycke:

Man kan reta sej på mycke,
men så sväljer man förtreten.
Ja e själv en del utav den, så ja älskar mänskliheten,

denna kortsynta koloss som sluppit ut ur puberteten,
i sin ystra, dystra kalvdans bland de grönaste av beten,
där vi mänskor bildar mockorna å sitter fast i smeten,
åmmasejjer!