Visan om Jämtlund

1956

Info

År

1956

Sammanhang

Lingonben

Sångare

Övrigt

Original: ”Alpens ros” (Trad.). Ej på skiva.

Text Povel Ramel, 1956. Musik: Trad. (Original: Alpens ros). Texten finns publicerad i Povel Ramels bok LINGONBEN.

På något sätt är Jämtlund jämt tillstädes,
på något sätt har Jämtlund alltid tid.
På varje plats där godan mat tillredes
han står och myser alldeles bredvid.

På något sätt är Jämtlund ganska ofta,
på något sätt är Jämtlund titt och tätt.
Från dag till dag, likt farfars gamla kofta,
han runt omkring dig finns – på något sätt.

Han kan beställa världens bästa rätter,
han kan berömma världens bästa ”väng”.
Men slanten som till notan han uppsätter,
på något sätt blir också världens peng.

Per telefontråd når han sina vänner,
av vilka finns en mängd rent kolossal.
För alla oss som ej varandra känner,
på något sätt är Jämtlund en central.

Med luren stadigt smetad mot sitt öra,
så konversabel och inter-urban,
han penetrerar vad som finns att göra.
På något sätt så finns det det på stan.

Kanske en fest, vars glans han vill försköna,
ett parti golf, en bridge, en slät kopp te;
en sådan service borde man belöna!
På något sätt, så gör man också de’.

Han fanns i bilden när det mesta hände,
han finns där än, strunt samma var och när.
Du hyr ett plan och far till världens ände.
På något sätt är Jämtlund redan där!

En längre visa efter man får leta.
Den är som snabeln på en elefant.
Nu gör jag paus bara för att äta.
På något sätt gör Jämtlund likadant.